Jag har inte orkat uppdatera bloggen på några dagar då jag har haft mer än fullt upp med att jaga Anticimex, elektriker och byggare. Badrums skadorna har nu stått stilla en hel arbetsvecka för att de inte fått tag på någon elektriker!! Känns lite frustrerande då pappa är elektriker... men då det är försäkringsärende så måste det vara någon av deras egna elektriker. Suck. Och det är endast en termostat som ska dit, gjort på en halvtimme säger pappa.
Hur länge ska vi behöva bo i ett bygge?? Vi har levt med täckpapp sedan april då vi startade handikappsanpassningen.
Idag har jag varit på behandlingsmöte på specialförskolan hela förmiddagen. Sedan åkte jag förbi Pernilla en sväng. Jag önskar jag hade mer tid och ork att åka dit oftare. Idag blev det en blixtvisit för jag skulle lämna in Hondan på service klockan 12. Hondan fick i alla fall "med beröm godkänt". Skönt att ha en bil man kan lite på.... Jörgen har även hämtat Chryslern idag och som sagt så har de inte hittat några fel och idag har den gått som klockan.... men jag föredrar att köra Hondan, ett mer säkert kort.
Som om inte det vore nog med att bygget skapar huvudvärk så känns det ibland som vakum i huvudet och ibland som det är knökfullt. I förrgår kväll hade jag frossa och ont i hela kroppen och nu i kväll har jag fått mina ilningar i knäna igen. Kroppen känns inte riktigt som den är på min sida just nu.
Jag önskar jag kunde få åka på yoga i morgon bitti. Snälla.
Joel har garnerat pepparkakor med assistent Malin;
Måste även lägga in några rader som jag fick i ett mail från Joels resurs Amanda som han har på förskoletid (Malin är Personlig Assistent utanför förskolan);
Måste berätta vad han sa idag i taxin... Igår pekade jag ut Ingarökyrkan. Idag sprätte han plötsligt till och pekade dit och sa 'där är det där förgiftarstället...! Jag är 99.9 % säker att jag inte sa något sånt igår! Skrattade så jag nästan fick hicka tillsammans med honom!
Godnatt med ett gott skratt...
Stolt mamma med ilande knän och ett vakumhuvud!
2 kommentarer:
Hoppas du mår bättre idag.
Vad har hänt din vän P?
Kram Lotta
P lever med spridd cancer precis som mig. Önskar vi bodde ännu närmare varandra. Hon bor i stan och jag på Ingarö och det kan tyckas som nära men när man mår som man gör är det jobbigt att ta sig till stan...
Elisabeth
Skicka en kommentar