Alla helgons helg.

Söndag kväll och dags att gå och lägga sig. Helgen har flutit förbi och jag har inte gjort många knop.
Var på Bodybalance på lördag morgon vilket var skönt och jag har träningsvärk i magen idag trots att jag inte gör alla övningar utan bara de jag kan lite halvdant.
Resten av lördagen var jag bara hemma. Jag och Isac gjorde lite skolarbete som han låg efter med.
Joel var hos mormor på lördagen och Adam har varit på landslagsuttagning i Märsta hela helgen och kom hem helt slut nu i kväll.

Tillsammans med vännerna Lisbeth och Jonas var vi till Gustavsbergs kyrkogård i lördags kväll. Vi var där vid 21.30, ganska sent med andra ord men ack så vackert och lungt. Jag tände ett ljus och la en krans på mormor och morfars grav och för farmor tände Isac ett ljus i minneslunden.
Det var mycket ljuslyktor tända och jag hann fundera på om Jörgen och grabbarna kommer att tända ett ljus för mig varje år? Kommer jag att få tända ljus nästa år i november igen? Eller kommer någon att tända ett ljus för mig? Vill inte tänka..... vidare;
Jag, Jörgen och Isac hade sedan myskväll, hyrde film och satt i nya TVrummet. SÅ mysigt. Isac la huvudet i mitt knä och jag njöt fullkomligt. :):)

Idag har Jörgen varit och kollat på Adam hela dagen medan jag, mormor och Joel har varit ute och gått och sedan har jag varit på tomten och plockat. (vår tomt är ju inte den finaste i området direkt efter att ha varit byggområde senaste halvåret..)

Jag har ont i nacke och hals fortfarande. Har haft det sedan punktionen av en tumör i halsen i augusti. Det känns som om jag är på väg att få nackspärr till och från. Jag har frågat läkaren och de har kollat igenom röntgen i augusti en gång till och de ser inget i halsen och nacken förutom i kota C3 som hade ökat markant. Undrar om det är kotan som sprider ut smärta ut mot axeln?

Vänster axel fortsätter göra ont och knastra. Jag är hundra på att det är spritt dit. Det har jag sagt hela tiden men den är inte röntgad. (Enligt läkarna så spelar det ingen roll om man har en metastas eller hundra metastaser i skelettet. Behandlingen är den samma.)
Vänster höft gör mer ont också än tidigare och jag kände det tydligt på bodybalance klassen när jag la hela min vikt på vänster sida. Fasiken vad kroppen åldras fort när man är sjuk. Och jag blir fortfarande förvånad varje gång jag ser mig själv i spegeln. Är det verkligen jag i den här 20 kilo tyngre kroppen? Rund i ansiktet och med rakad skalle?
Appropå rakad skalle så har jag klippt mig i kväll igen. Det växer faktiskt trots att det är tunt. Bättre kortare och lite kraft i håret än längre, fjunigt och tunt.

I morgon är det provtagning på morgonen och sedan medicinsk yoga på Niyama. Efter det tänkte jag åka till Radiumhemmet, KS och hälsa på Pernilla som ligger inne igen. Egentligen gillar jag inte att åka till sjukhus mer än vad jag verkligen måste själv men Pernilla har stöttat mig så många gånger tidigare och jag känner verkligen att jag vill åka och hälsa på. Lite kraft kanske jag kan föra över!? Det är så konstigt att hon ligger på sjukhus och att jag hälsar på. Förut har det alltid varit tvärtom.
Nu ska vi försöka se till att hon kommer ut därifrån illa kvickt då vi ska på rehab tillsammans på söndag till Masesgården i Leksand. Efter det hoppas jag att både hon och jag kan hålla oss ifrån sjukhusen!
Förresten, nästa söndag är det MAMAgalan på Berns...

Avslutar inlägget med min lilla solstråle tillsammans med hans assistent Malin. Här från ålandsbåten;

Det finns i hela världen, ingen källa med så djup, stark, odödlig kärlek, som den i ett modershjärta!


En mors kärlek, är en kärlek ingen glömmer!