Klädbekymmer

I morgon är det dags för Mamagalan på Berns och jag ska självklart dit som en av fem nominerade i kategorin Årets bloggmama. Spännande!
Jag har inte riktigt tänkt på det förrens nu. Det har liksom varit lite annat i kalendern på dagarna.
NU har jag betat av sista punkten innan galan och det var JUNIBACKEN som stod på programmet ikväll.

Alltid lika trevligt att gå på RBUs (Rörelsehindrade Barn och Ungdomar) egna kväll på Junibacken. I år var det dock inte lika många barn som det brukar och vi saknade några kompisar, däribland Elliot, Joels kompis.
Wille var där i alla fall och vi såg teatern MUSIKBUSSEN, åkte sagotåget och åt Pannkaksbuffé.

Tillbaka till Mamagalan förberedelser... Den egna planen var väl kanske ganska obefintlig. Då jag ska med tåget till Leksand direkt efter så har jag tänkt bekväma kläder och att det löser sig på söndag förmiddag...
MEN, kompisarna har legat på, telefonkedjor har bildats och flera har frågat om jag vill låna någon sjal eller kjol.
Shit vad seriösa ni är! Tror kanske någon är nervös att jag ska komma i yogabyxor, he he.
Ju längre tiden går sedan jag jobbade senast så blir kläderna bara mer och mer bekväma och alla kostymer och klänningar är bortforslade för all framtid.

I vilket fall så fick jag en nervös klump i magen igår kväll strax före 19 att "shit, jag måste verkligen fixa något att ta på mig i morgon!"
Gitt skrev att -"Ta bara någon svart klänning..." så kan vi piffa till dig med en sjal.
Ehhhhh.... Ta bara någon svart klänning..... ungefär som jag hade många att välja på i gaderoben, ha ha... Jag har inte en enda kvar!!
Sjukdom och viktuppgång lirar inte med svart galakänning.

Jag ringde nummerupplysningen och bad dem strax före stängning koppla mig till klädaffären i Värmdö Köpcentrum. Jag hade sett en längre blus (eller kortare klänning, beroende på hur man ser det) för några veckor sedan så jag bad dem hänga undan den tills idag lördag.
Efter Isacs hockeymatch åkte jag dit förväntansfull att det här är snabbt fixat. Tog med mig den jag hade lagt undan samt roffade åt mig några till alternativ till provhytten.
Och nu kommer det där roliga.... aldrig känner man sig väl så fet som i en provhytt!?
Blusen jag lagt undan såg ut att gömma en jättebyst samt ett helt jordklot... eller kanske inte riktigt så illa men i alla fall som ett tremanna tält med min flintiga skalle uppstickandes. Inte bra.
Nummer två som Åsa varit snäll och lagt undan till mig var lite liten i storleken.. där såg jag mer ut som ett kasslerpaket. INGEN vacker syn.
Efter några byten till så tror jag att jag hittade något som passar en galakväll...

Resväskan är packad för Leksand och till hälften fylld med mediciner. Mina vanliga mediciner och alla "utifall-att-mediciner".
Senaste tre nätterna har jag haft ilningar i knäna och varit tvungen att medicinera lite extra samt värma vetekudden och lägga på knäna.
Vet inte vad det beror på? kanske för att det börjar bli kallare ute?

Ansträng dig för att förändra det du inte tycker om och acceptera det du inte kan förändra. En bra självkänsla bottnar i att du tycker om dig själv och är medveten om dina starka sidor såväl som dina svaga.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder.


Vill också skicka en extra kram i kväll till Hanna, en av mina trogna bloggläsare sedan en längre tid. Vi har aldrig tidigare träffats men idag utanför provrummet så sprang vi ihop. Jag blev jätteglad att hon kom fram och presenterade sig och gav mig en bamsekram. Hon skulle lika gärna kunna gå rakt förbi för jag har ju ingen aning om vilka som läser min blogg, medan läsarna vet i stort sett allt om mig.

Vänskap är inte nödvändig för vår överlevnad, utan snarare ett av de ting som ger överlevnaden ett värde.