onsdag 8 juni 2011

PICcline och PICnick

Varma och soliga dagar samtidigt som jag har bra dagar. Kan det bli bättre?

Vill börja med att tacka för alla peppande kommentarer och nu kan jag även stava till fascinerande, ha ha. Det går ju att kolla upp, men som sagt när jag skriver på min blogg så skriver jag direkt från hjärtat och skulle tappa tråden om jag skulle avbryta för rättstavningskontroll. Not my thing. Ingen är felfri, inte jag heller som ni märker.

Någon skrev också att de undrade hur jag mår om jag inte skriver på ett tag. Som ni märkt så skriver jag inte varje dag utan bara de dagar jag har något jag känner att jag vill och kan dela med mig av till omvärlden, och det är inte alltid jag är i rätt stämning för att skriva heller. Och visst kan det ibland vara tyst några dagar för att livet snurrar så fort och jag gör massa roliga saker så att jag inte hinner skriva något, och ibland är det tyvärr så att jag känner mig för trött eller risig för att uppdatera. Just nu mår jag bra… idag är jag stark!

Jag har dock börjat få lite biverkningar från cellgifterna tror jag… jag flagnar under hela vänster foten, riktigt ömsar skinn, det är bara att dra. Även händerna är jättetorra och min vänster hand har röda märken mellan fingrarna. Förlovningsringen och vigselringen har båda fått åka av då jag vaknade härom natten av att det pulserade i fingret och när jag gick på toaletten och tände lampan visade det sig att fingret började få en blå nyans. Trots mycket tvål fick jag slita och dra så mycket att jag fick sår av min misshandel av fingret.

Joel, jag och min mamma har haft lite picknick med räksallad i gräset. Ingen större grej, men jag märker att för Joel så kan det vara jättespännande. Tänk vad en sådan liten enkel grej kan betyda så mycket. Jag hade köpt med mig sallad och risifrutti från affären, samt mums mums till efterrätt.

Hemsjukvården skulle lägga om min piccline samtidigt men anpassade sig till att vi satt ute i gröngräset. De är ju väldigt mobila redan och har allt i sina väskor.

Min kompis Katrin kom förbi med en Ängel. Hon gör smycken själv och den här var lite annorlunda mot den jag redan fått av en bloggläsare tidigare. Så nu har jag en liten turkos ängel och denna nya lite rosa ängel. Man kan aldrig få för många änglar!

10 kommentarer:

Anonym sa...

Blir glad att läsa att Du har det bra...ta vara på dagarna...(vilket jag är säker på att Du gör) Soliga hälsningar från Ulla (U:S mamma)

Anonym sa...

Härligt att läsa & se bilder på er när du & Joel picknickar med mormor, mums meny !

Vilken underbar liten ängel, du fick av Katrin !!

Varma sommarkramar Åsa L

Eva T sa...

Hej !
Life butiken har en helt underbar Mandelolja, av märket Aroma. Bara ett tips till fnasiga kroppsdelar. Kram

Anonym sa...

Visst är det tur att äktenskapet inte hänger på att ringarna sitter på fingret!

Mången otrogen person har noterat detta, men det är minst lika viktigt att konstatera blande de trogna! Ringen (jag utgår irån att du har EN vigselring precis som de flesta svenskar) är en symbol - inge äktenskapet i sig.

Njut av sommaren - den kan, tyvärr, ta slut fortare än man tror i Sverige.

Hälsar

Monica

Anonym sa...

Blir alldeles tårögd (igen) av den styrka, positivitet och glädje du sprider!
Du har verkligen lärt mig att ta tillvara på varenda liten stund, att vårda det liv vi har!
Kramar Annika, grannen

Suzanne E T sa...

Hej Elisabeth!
Så härligt att se att du kan få ha det så gott emellanåt och kan ta tillvara på tillfällena. Din styrka är fantastisk. Du är beundransvärd med att få allt och fungera hemma hos dej. Ha en härlig helg. Kram

LenaC sa...

Va skönt att du har bra dagar! Kul med statistiken, jag förstår verkligen att du har fått många som följer dig.
Du skriver så bra ! Det är härligt med ditt spontana sätt!
Ego boosta massor! Här kommer lite mera kramar från mig!

Anonym sa...

Härliga sommarbilder!

Berit sa...

Ytterligare ett smultron att trä på strået d.v.s ytterligare en fin dag för dej!:)
Tror inte att vi behöver oroa oss för språkpoliser heller. De tillhör mer o mer en förgången tid.
Vad mysigt ni verkar ha det, du, Joel och din mor.
Bunkra kraft och njut av de goda dagarna. Kommer säkert många fler.
:)

Sister Moonshine sa...

Det är de små små sakerna som gör livet värt att leva, eller hur? Och särskilt barn vet precis hur man gör. Vi borde lyssna mera på våra barn då kanske vi ägnade våra dyrbara dagar åt viktigare saker. Picknic låter härligt! Vad bra att du får hjälp där du är och inte tvärtom.

Kram

/Åsa