onsdag 8 december 2010

Livets resa


Här är en bild från ett bekymmerslöst liv kan man tycka. I alla fall om man tittar i backspegeln och sitter med facit idag.
Livet kändes säkert tufft då också för 6-7 år sedan då bilden är tagen. Vi hade 2 barn och båda jobbade heltid. Samtidigt körde jag aerobicklasser på ”fritiden” samt gick Ekonomichefsutbildningen under två års tid parallellt med jobbet.

Men i detta hektiska liv som vi alltid har levt så har vi tagit oss iväg på längre semestrar så gott som varje vinter och vi har upplevt mycket tillsammans. Adam var med på två långresor till USA innan han ens fyllt fyra. Vi reste västkusten ner från San Fransisco ner till Mexico, upp genom landet till Grand Canyon, vidare till Las Vegas för att sedan därifrån flyga till Michigan. Andra långresan startade vi i New York och bilade östkusten ner till South Carolina.


När Isac var liten höll vi oss hemma några år men både vintern 2005 och 2006 var vi i Thailand 3 veckor vardera gång och reste runt med ryggsäck.
Bilder från Rayong och Koh Samet;

Sen kom Joel…….. vår älskade lilla solstråle.

(bilden har varit med tidigare på bloggen men den går inte att ha med för många gånger. Jag älskar den. Kan det bli mer kärlek än så här?)

Livet tog en annan vändning och allt som var självklart tidigare var inte lika enkelt längre. Det krävs mer planering i vårt liv nu så fort man lämnar hemmet. (Inför resan på fredag till Kanarieöarna har vi bokat på assistans till och från flyget, specialbagage till både rullstol och ståskal, samt rullstolstaxi från flygplatsen till hotellet.)

Joels funktionshinder har dock inte hindrat oss från att ut och se världen med barnen. Sedan Joel kom till världen så har vi firat jul i Egypten 2007, varit på Cypern i maj 2009 och till USA augusti 2009, och nu Kanarieöarna denna jul. (håll tummarna att vi kommer iväg utan förhinder)
Besök vid pyramiderna i Egypten 2007; (Joel var kvar på hotellet med mormor och morfar)
Att livet skulle ta ytterligare en vändning september 2008 var inget som jag hade med i mina drömmar om livet när jag var yngre. Att bli diagnostiserad med kronisk cancer utan återvändo kändes som att någon ställde upp ett timglas framför mig där sanden rinner väldigt fort , och när sanden är slut, ja då….

Igår har jag varit hos läkaren en sista gång innan resan. Egentligen var det inget nytt men det som har varit diskreta förändringar i ryggraden har jag nu fått bekräftat. Bäckenet, kota L5 (stora kotan i ryggslutet) och vänster höft vet jag är invaderat sedan tidigare men nu har jag alltså även i två kotor i bröstryggen också. Kanske därför jag har så ont i bröstrygg, nacke och huvud? (Fortsatt utredning om huvudvärken blir efter nyår, jag orkar inte med mer nu) Förutom allt detta i skelettet så har det dykt upp en liten mellan bröstbenet och lungan också. Suck!
I morgon är det provtagning på vårdcentralen igen.

Tänk om jag vetat hur mitt liv skulle se ut 2010 den där dagen ute på segelbåten med Gunnar och Monica för 6-7 år sedan. Hade jag levt mitt liv annorlunda? Det finns inga svar på det, men det jag vet nu är att mitt liv är allt annat än bekymmerslöst.

”Acceptera vad livet bjuder dig och försök att dricka av de bägare som ställs framför dig.
Alla viner måste drickas – några bara en klunk, andra hela flaskan.”
(Nu dricker jag ju inget vin förstås, men det var ett bra tänkvärt citat från Paulo Coelho)

17 kommentarer:

Anonym sa...

Elisabeth - tårarna kommer. Du uttrycker dig så fint. Jag tänker att det nog är tur att vi inte vet allt som kommer att hända. Att göra som du och leva här och nu är det inte så många som klarar av. Ni verkar ha gjort så mycket roligt i er familj och era killar får uppleva så mycket.

Vi var på Gran Canaria för 2 veckor sedan och det var underbart. Inga problem alls med Joel. Vi njöt av värmen, vilan och varandra. Hoppas att ni också kan göra det och att du får må bra.

Kram till er alla från Maria E

Anonym sa...

Hoppas så att resan blir en stunds avkoppling från allt. Sol, värme, god mat och mys tillsammans utan en massa måsten hit o dit.

Stora kramar från hela fam Fransson/östlund

Anonym sa...

Tror att jag kan förstå hur Du känner och tänker men hoppas nu att Ni kommer iväg på Er resa, skönt att "åka ifrån sjukdomen" en period, passar på att önska en trevlig resa och God Jul...Ulrica´s mamma (Ulrica med chokladasken)

Anonym sa...

Jag önskar hela din familj en underbar resa där ni kan njuta och koppla av en stund. Livet är här och nu. Stora varma kramar, Karin

Åsa sa...

Fina tankar och ord. Vilken tur ni har som kunnat vara tillsammans som familj på resor och andra upplevelser. Det ger fina minnen.

Nonna sa...

Ha en underbar tid och lev i det som är NU. Vi vet inget om framtiden ändå planerar vi för den så klart. Ibland kastas planerna omkull och ibland slår drömmar in.
När man blir sjuk krymper den långsiktiga planeringen MEN jag tror det är otroligt viktigt att man gör de saker man kan och ser till att göra dem NU! Låt inte lite vattkoppor sätta krokben även på GC har man dem o säkert har man roligare och glömmer lite av "kliet" i skön miljö.
Skapa ljuva minnen det kan ingen ta ifrån oss!
Kram Nonna

Anonym sa...

Precis som ovanstående kommentarer vill jag bara önska er en härlig resa med familjen. Hoppas ni får en skön vecka och att du får må ok.
Ja, det är nog inte meningen att man skall veta vad som kommer att hända i livet, om man kommer drabbas av sjukdom, råka ut för en trafikolycka eller vad som. Det skulle liksom vara för mycket att bära.
Varmaste kramar från Hanna, Gustavsberg.

Anonym sa...

Vilka fina bilder! Ha nu en skön vecka med avkoppling. Ta hand om er, kram Elisabeth S

Anonym sa...

Vilket rörande fint inlägg och härliga bilder! Hoppas ni får en härlig resa med god mat, solsken och kvalitetstid tillsammans. Hoppas även att du inte har så ont. Ses den 25! Stor kram från Annika

Lena C sa...

Oh vad jag önskar att ni får en underbar resa.Det är så härligt att träffa dig. Varje gång blir jag så glad. Du strålar av livsglädje, trots alla bekymmer. Du skriver så fint,inte minst är jag imponerad av det... Nästa vecka vill jag däremot INTE se dig. Då blir jag glad.
Massa kramar och lycka till önskningar om en lyckad resa för er alla. Lena

Britt sa...

Åh vad fint du skriver. Så mycket tänkvärt. Och tänk vad mycket ni gjort och vilka fina minnen. Många varma kramar och en önskan om en riktigt fin resa för er.

Anonym sa...

♥Njut av dagen!♥ Ha en fantastisk resa hela högen Ollas-Mattson!♥ Glöm bort all snö här hemma och allt annat(så gott det går), och var er själva för en stund!♥ (Obs! Norrlänsk dialekt, tack!)♥ Vi tänker på er! kramar i massor + 1000 st till //Fia & Co ♥

Busmamman sa...

Jag sitter med tårar i ögonen och känner mig arg, frustrerad, ledsen över det du har drabbats av och allt du måste gå igenom, och samtidigt blir jag rörd av det du skriver. Så många fina och tänkvärda ord!

Jag hoppas innerligt att ni får en riktigt härlig resa och att du verkligen får njuta av att vara i sol och värme med hela din stora familj!
Stor Kram
/Nadja

Agneta sa...

Tycker du är fantastisk hur orkar du? helt enastående, Sån kraft och sån vilja, underbart. Önskar hela familjen en riktigt bra semestervistelse. Koppla av och låt solen värma er alla.
Kram till dig/Agneta

Anonym sa...

Jag är imponerad av er som familj. Ni verkar ha stora resurser i form av klokhet, styrka och kärlek. Ovärdeliga tillgångar när delar av livet rasar. Hoppas att ni får en skön och avkopplande resa!/Berit

Pysslan sa...

Jag hoppas verkligen att ni kommer iväg som planerat. Det låter fantastiskt skönt att få vara lite i värmen tillsammans. Massor med varma kramar

Anonym sa...

Du är så stark! Du verkar vara en underbar kvinna, mamma och vän! Hoppas er semester blir underbar och du kan stänga all sjukdom utanför ett tag. Sen kommer du hem med nya tag efter nyår!

KRAM från bloggläsaren Eva