Jag grejjade LINDVALLEN!

Just nu känner jag så mycket kärlek till min familj, nära och kära samt alla bloggläsare. Det är en STOR TACKSAMHET jag bär med mig i hjärtat när jag snart ska gå och lägga mig.
Tacksam för att cancern lät mig må hyfsat bra dagarna i fjällen och njuta med min familj. (det var nog bara tisdagen som försvann i ett töcken under eftermiddagen och kvällen). Tacksamhet och stolthet över min fantastiska mamma som burit och kånkat på Joel var helst han har velat vara. Upp och ner för backen ett antal gånger varje dag på snowracern... (undra vad folk tror när de ser mamman sitta och titta på medans mormor sliter som ett djur med sitt barnbarn?)
Tisdagens härliga väder innan jag gick hem och däckade på soffan;

Mamma har varit min hjälte dessa dagar och vi har gjort mycket kul tillsammans med Joel. Jörgen har kunnat ägna sig mer åt Isac och åkt skidor på dagarna. Måndag kväll bowlade vi hela gänget som jag tidigare nämnt, och Joel vann! Här är bild när Adam och Joel kör Airhockey;

Igår onsdag fixade skoterpersonalen så att vi kunde få komma upp till Valletorget och se på Valles show. (det ligger mitt i backen och går bara att ta sig dit om man är skidburen.... eller med skoter...)

De körde upp oss och Joel tjöt av glädje. SÅ coolt!! -Jag får åka skoter, det får inte pappa, Isac, Adam och Maja!
Man märker att han är lite avundsjuk på alla som åker skidor och att de får åka lift etc, men skoterturen igår slog allt med hästlängder.
Att sedan få lite extra mycket uppmärksamhet från Valle var förstås kul.

 Joel sitter på sin egen skoter och snackar med de två skoterkillar som körde upp oss. Jag börjar skratta bara jag tänker på det igen. Han är så verbal och får ur sig så mycket roligt. Han kom på att det var LITE skillnad på deras skotrar och det var att de hade lyse på sina... men det skulle Joel hem och fixa han också sa han....=)

 Föreställningen började 14 och vi var där 45 minuter innan och fick ha Valle för oss själva ett tag.

 Pappa och Isac kom till 14 och såg på showen de också. Varmt och gosigt i pappas knä!

Väl nere fick jag ta en bild på Joel där han sitter SJÄLV och håller balansen. Kan tyckas löjligt lätt men fullt påklädd med allt och en kropp som inte vill som Joel alltid vill så kan det vara en utmaning.

Onsdagkvällen som var vår sista kväll bjöd mormor ut oss på Värdshuset i Lindvallen. (Adam och Maja åkte hem på onsdag förmiddag och var inte med) Där var det 15 års jubileum med Showtime. Det var mat och underhållning samtidigt a la Wallmans. De var riktigt proffsiga och maten var otroligt bra vällagad. Jag älskar musik och dans och det har även barnen ärvt. Isac visar det inte riktigt men Joel han rockade loss ordentligt, särskilt i sista hårdrocksnumret. Han hade dock väldigt svårt att hålla reda på vart alla artister befann sig hela tiden och när de sprutade eld blev han väldigt reserverad.
Kan absolut rekommendera showen inklusive 3rätters meny. Prisvärt och bra erbjudanden för barnen. Drickan kan väl göra att det blir dyrare men en annan håller sig ju till sodavatten...

Från början hade vi tänkt gå på Vrickade varieteér som jag blev rekommenderad av en läsare men den showen var endast på fredagar och lördagar och vi var där söndag-torsdag.
(Ett annat bloggtips angående mitt HB var att pressa två apelsiner och blanda med en äggula. Förstår inte riktigt hur det ska påverka järn nivån men jag gör det nästan varje dag och det är riktigt gott)

Väl hemma nu i kväll så har Jörgen packat upp och tvättat medans jag tagit posten (alltid en hel drös, sjukhuskallelser, räkningar och nu även lite uppmuntran iform av fina kort, brev en bok och en urmysig sjal från Anna i Sundsvall. KRAM!) Riktigt kul att öppna posten idag.

Sedan var det historia om Drottning Kristina med Isac och samhällskunskap med inriktning ekonomi/politik med Adam.

NU är klockan halv ett på natten och morgontidningen kom precis till grannen....
Måste sova, dags för sjukhusbesök i morgon igen.
Återigen TACK mamma för all hjälp under fjällendagarna!
Hundrade, tusende, droppar av dagg, 
glittrande friskt på grönskande gärden, 
hundrade fjärilar, hundrade bin, 
men bara en mor, en enda i världen.
George Cooper

Jag fick ett så himla bra och sant ordspråk av en läsare i kommentaren i förra inlägget jag måste lägga till;
 ♥ YOU NEVER KNOW HOW STRONG YOU ARE UNTIL BEING STRONG IS THE ONLY CHOICE YOU HAVE.....♥