Ingen tömning av magen

ASIH ringde i morse och meddelade att jag fått ultraljud tid klockan 13 för att kolla upp buken. Nu när jag äntligen resonerat klart med mig själv att jag verkligen vill tömma magen så går det inte. På något sett känns det som att resultatet var bra att det inte går att tömma något men vätskan ligger i fickor och det som är hårt och gör ont i magen är den förstorade levern som tar upp mestadels av magen.
Att det inte är så mycket vätska betyder att det inte är så infekterat men å andra sidan skulle det varit skönt OM det varit någon liter vätska man kunna tömma så magen minskade lite i storlek.
Vi ska stämma av på onsdag igen när jag varit på Södersjukhuset.

Om det fortsätter vara så här spänt så tycker ASIH att vi gör en ny datortomomgrafi. Inte för att kolla och  jämföra hur mycket levern har växt utan mer leta reda på vad smärtan och olustkänslan kommer ifrån. De sa också att det var mycket gaser i magen.
Mer Laktulos och även laxoberaldroppar varje kväll.

Har sovit halvsittandes i soffan i natt också... Vi får se hur det blir ikväll.

Efter sjukhusbesöket idag så åkte vi till Gustavsbergs Hamn och jag beställde en Sushi för första gången!! Jag tog Philadelphiaost 9 bitars. Fick dock bara i mig 4 bitar men det var jättegott måste jag erkänna. Philadelphiaost, lax, kräfta, avocado och gurka och sedan doppa i soya och LITE Wasabi. Jörgen offrade sig på två bitar och sedan fick jag tre bitar med mig hem.

Nu är det soffläge resten av dagen. Jag börjar få lite panik att jag snart inte kan gå för egen maskin. Visst, jag ser glad ut på alla bilder och jag trivs med tillvaron trots att livet är som det är. Jag försöker njuta av allt och särskilt när jag är med min familj och mina vänner.
Att jag sedan knappt kan gå, behöver hjälp på toaletten och minsta lilla nivåskillnad så måste jag ha en hjälpande hand för att inte ramla. Ett trappsteg på 1 dm utan handtag GÅR INTE. SÅ löjligt känns det men musklerna sviker. Men som sagt på bilderna sitter jag ner och då känner jag mig precis som vanligt.

Och ni som undrar om jag läser alla kommentarer så kan jag väl säga att jag egentligen gör det men när det är pajkastning mellan läsare så ögnar jag bara igenom. Sedan är det väl ibland lite läskigt att en del som läser inte förstår att det är PÅ RIKTIGT. Det känns som några tror att det är en dokusåpa och något som går över. Så är inte fallet och jag vet att slutet närmar sig men jag försöker dra ut på det så länge som möjligt.

Det är ingen synd att vara lycklig.


Oron för att lida är värre än själva lidandet.


Ett liv utan orsak är ett liv utan verkan.


PARADISET är att kunna säga; Jag har begått en hel del misstag men jag har inte varit feg. Jag har levt mitt liv och gjort det jag borde göra.