En helg passerat med mycket skoj trots elände

Igår var det Isac dag och vi var på bio i Sickla. hade tänkt hinna med en lunch innan men det blev tight om tid och en Sandymacka på en parkbänk fick duga.

Idag söndag har Isac åkt till Stadium Sportscamp på morgonen. VI får se om han vill vara där hela veckan. Vi har lovat att hämta hem honom om han blir det minsta tveksam på att vilja vara kvar där. Vår plan är att åka dit i slutet av veckan men jag har ju ingen aning om hur jag mår. Nästa läkarbesök är på tisdag.
Adam fick hjälpa till i trädgården efter att Jörgen hade klippt häcken. Efter lite suckar så  lyckades vi få ut honom. Pust och stön och solen sken...

Jag och grannen Annika åkte ut till Björkvik en sväng. Jag kände att jag ville skriva lite födelsedagskort till barnen och det måste jag få göra egentligen i lugn och ro men jag insåg att jag vågar inte åka ut dit själv till klipporna då jag ganska säkert inte skulle kunna ta mig upp därifrån själv... Annika läste tidningen och jag fick i alla fall ett kort skrivet till Isac.

Lite svar på funderingar om mitt tillstånd;
Jag har inte blivit gul i ögonvitor ännu. Kroppen ser solbränd ut men det är mer från kortisonet.
Jag kissar mycket mörkare vilket inte känns bra, ska försöka dricka mer vatten så att det renas bättre. Tyvärr är jag himla dålig på nummer två och det känns inte bra att gå med gifter i kroppen så många dygn som det är mellan tömningarna. Detta trots omnicol och laxoberaldroppar.. samt katrinplommon.
Mina ben blir svagare för varje dag. Igår kväll VILLE jag bada så jag kröp ner i badkaret och njöt ett bra tag, men upp kommer jag inte. Jörgen förstod inte VARFÖR ska du i badet när du inte kommer upp? (Men jag ville ju!?) Jörgen fick lyfta upp mig och det känns förjävligt att jag inte ens en gång kan ställa upp med en enda liten procents muskelkraft för att ta mig ur badet.

(Senare på kvällen när Jörgen sov och bara Adam var vaken skulle jag ut med soporna men skulle ta med gammal aska som stod utanför dörren.... hukade mig på knä för att få med askan men kom inte upp utan blev sittandes på handikappsrampen ropandes på Adam... och gallret är ganska hårt.. Inte på något sätt grejjar jag mig upp själv. Jag blir SÅ frustrerad. Hjärnan vill men kroppen totalprotesterar! Tur att Adam kom och bar upp mig som en gaffeltruck bakifrån!)

Till alla bloggläsare; Håll tummarna om MER TID för det är vad jag önskar mig mest av allt.
Och ni som frågat efter minnesfonden så ligger den till höger i bloggen och som sagt så är pengar bara materiellt och jag vill hellre ha mitt friska liv tillbaka men självklart är bidrag till fonden hjälp för mina barn och man och främst att de ska få sina bloggböcker vilket jag hoppas vi redan rott i hamn med de bidrag som inkommit. Men som sagt, har ingen aning vad det kostar att trycka upp bloggen. Den kommer att bli i 3 delar och jag har fått se layout från firman i Sundsvall som jobbar med den och de har mitt fulla förtroende. Känns tråkigt att jag själv inte kommer att få ser resultatet.

Tillbaka till roligare saker; Ikväll har mina närmsta haft "Livets fest" för mig. Jenny samordnade allt och jag och Jörgen behövde inte göra någonting, mer än att sätta oss till dukat bord.
Jag och svägerskan Annika;

 Gitt och Jag;

 Jenny och jag;

 Min man Jörgen;

 Åsa och Jag;

Tack alla vänner för ikväll! Nu ligger jag och Jörgen dästa i varsin soffhörna. Proppmätta! Och då kan ni tänka min mage som för några år sedan var magrutor och nu ser magen ut som nionde månaden med en lever som är förstorad flera gånger om samt att det skulle behövas en tarmsköljning!=)=)

Öva dig på att dela med dig av ditt väsens hela rikedom, av det bästa hos dig själv, din entusiasm, din vitalitet, din förtröstan, din öppenhet och framför allt din närvaro. Skänk allt detta åt dig själv, åt din familj och åt omvärlden.
Jon Kabat-Zinn