lördag 9 juni 2012

Underbar present

Sov till 11 idag då telefonen ringde. Det var blombud till mig så det var ett trevligt samtal och det kanske var dags att röra lite på sig. (I övrigt har faktiskt min telefon varit lugn, jätteskönt.. nästan så jag börjar undra vart mina kompisar tog vägen=) Nejdå, jag vet att de finns där bara ett samtal bort. Mina underbara vänner känner mig så väl och förstår när det är läge att låta mig vila och vara ifred ett tag, sedan brukar det komma ngt sms eller mail om jag inte hör av mig inom rimlig tid, ha ha. Jag har sagt det förr men jag har verkligen SÅ UNDERBARA VÄNNER! Jag ringde och bjöd in mig till Maria ikväll på en matbit innan jag åker och hämtar Adam hos flickvännen. Ikväll är det Adams tur att sova hemma. jag vågar inte sova själv om något händer.)
Jag har haft Isac bredvid mig i natt och mmmmm vad det är mysigt med en snusande litet barn bredvid sig. Självklart mysigt med mannen också men han låter lite mer och är inte lika bebislen.....
(Och Adam den stora drummeln lär sova i sitt rum men med öppen dörr så jag kan ropa på honom om det behövs.)

Jag gick upp och petade i mig mediciner, åt frukost och bytte träningsoverall och sovplats. Soffan blev nästa station. Där låg jag till efter 14 och kollade på massa blaj. Jag och Isac spelade lite frågespel också. När jag frågade om vi skulle ta en yatzy när vi ändå var igång så fick jag ett njä. Då ville han hellre gå till sin nyinköpta dator! Han har sparat sedan i julas och sista hjälp på traven har han fått från er bloggläsare. Jag hälsar att det är en mycket nöjd och tacksam Isac!

I veckan stod det en kasse med hemgjord honung på trappen och ett brev till Isac och Adam. Det var också en varsin CD skiva till barnen med bilder från deras förskoletid! SÅ kul och SÅ ovärderlig.
Det var familjen Aronsson och Heed som knåpat ihop. Tusentack!

Då denna blogg även är MIN DAGBOK som ska tryckas, så väljer jag att härmed bjuda på några bilder av mina stora grabbar när de var små;
  Kompisen Abbe skjutsar lilla Isac.
 Adam, blivande hockeyproffs redan då?
 Annars kan man ju bli popstjärna. Adam rockar loss.
 Isac håller på att tampas med att bre smörgåsen själv.
 Isac kan redan alfabetet och är måttligt intresserad...
Ja, ja, jag visar väl vart B är.
 Isac på sin först skidtur.
 Vet inte om Isac har bakat eller om det är målarfärg. Men han ser lagom busig ut.
Oups, tagen på bar gärning eller? Nej då, tror det är bokstavslådan han är i.
Tvångströja eller?

Barnen är min stora kärek!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag hoppas och tror att de kommer uppskatta Bloggböckerna de kommer få. Eller JAG VET att de kommer uppskatta dem. Om inte nu när de är barn så i alla fall när de växer upp och blir äldre.
Jag har fått till uppgift från tryckeriet att de vill ha ett "öppnande" kapitel om hur mitt liv var innan cancern. Detta är något jag måste ta tag i ganska snart. Undra om jag kan få lite skrivarkänsla i morgon kanske? Det måste liksom bara komma, precis som när jag bloggar.

Låt oss ge varandra tid 
låt oss göra famnen vid 
låt oss älska, låt oss sjunga,
inte hålla tand för tunga,
låt oss skratta, låt oss leka
låt oss sorgerna beveka,
låt oss jaga tvivlen bort,
livet är så gränslöst kort

43 kommentarer:

Nea sa...

Tänker på er<3

Anonym sa...

Vi är många som tänker på er <3
Styrka till er alla, hoppas att ni fullt ut njuter av all kvalitetstid ni kan få
Ni är grymma som bjuder på er familjs alla bestyr
Kram från en av alla läsare
Tessan

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Fina grannar,Skarpa Killar,skönt för dig att ha dessa vänner;)),
fin dikt (vers) i slutet,du börjar skriva.Och då ha du sällskap,inge kul att va ensam på natten,spec då man e sjuk,vetja!Hoppas du haft en bra kväll,här slöttittar vi p fotboll sisådär,
mångagoakramar,t Dig
kicki i Vö

Eva sa...

Å gudomligt söt var ju det lilla yrvädret isac redan på dagis. Jag hade ofta svårt att låta bli och krama honom. När han blev lite äldre började han ta lite omvägar, dags att sluta haffa honom tänkte jag, jag vill ju inte att han ska få men :) fortfarande lika söt i dag. Mys på med dina bebisar. Massa kramar

Anonym sa...

Tänker på dig och kan lova dig att killarnas böcker kommer bli JÄTTEFINA. Har så klart inte sett dem men jag vet att killarna som arbetar med dem är otroligt duktiga. Tror också att pojkarna kommer uppskatta dem samt breven du skriver. Om inte nu så definitivt när de blir äldre. Helt rätt av dig att ta en slappardag och det blev ju regn som du önskade (iallafall här i Bromma). Ha en trevlig kväll!!

Kram
Ulrika Mattsson

Anonym sa...

Du är toppen! En otrolig mamma till dina fina barn :) de kommer att läsa dina böcker och känna din värme och kärlek och minnas alla underbara stunder tillsammans! Ta hand om dej ordentligt, tänker på dej ofta ofta / ulrika på "mases"

Anonym sa...

Gud va du är omtänksam hela tiden du tänker på allt<3. Jag vet oxå att dina barn uppskattar det som du gör till dom. Många kramar till dig.

Anonym sa...

Kramar & tankar till dig & din familj�� från Carina i Övik

Anonym sa...

Tack för att du delar med dig! Kram från Marie.E

Anonym sa...

Hej!
Har läst din blogg sen Sofis änglar visades. Du är helt fantastisk sm människa, mamma , hustru o vän.skönt att du fick sova ut i morse , vädret var ju inte det bästa. Du skall veta Elisabeth att det är många som tänker på dig o din familj. Jag har själv varit riktigt sjuk för ett antal är sedan , mitt gick att operera tog bort en bit av levern omsår hyfsat i dag. Ha en skön kväll kramar

Anonym sa...

Kämpa på Elisabeth!! Du är så otroligt stark och fantastisk!
Jag önskar dig så mycket kvalitetstid som möjligt med din familj.
Kram från Marianne i Sundsvall

EmiliaJ75 sa...

Fantastiska du, tänk om det fanns fler på jorden som dig! Världen skulle se enormt mycket bättre ut.

I dag när jag läste så slog det mig att jag undrar hur barnen tar det här med din sjukdom om utgången på den? Jag är själv mamma till två grabbar och bara tanken på att jag skulle gå igenom det du gör, ja det är otänkbart. Får de psykolog hjälp eller de tar det på barns vis, tänker enklare än vi vuxna gör.
Kram från Emilia i Skåne!

Anonym sa...

Elisabeth
min pappa dog i cancer för några år sedan, hans sista tid var så ångestfylld och svart och efter detta lever jag med en dödsskräck som förmörkar hela mitt liv.
Att läsa din blogg gör att det kanske börjar lätta lite, lite i mitt inre.
Du visar mig ett annat sätt att hantera sjukdom och en svår situation. Tack för det. Jag vet inte om jag någonsin kan uppnå din styrka och visdom, men bara vissheten om att det finns olika sätt att ta itu med det svåra är till hjälp för mig.
Att livet faktiskt fortsätter tills det tar slut. Att inte dö förrän man dör!.
Du är en stor förebild!

Anonym sa...

Ledsen för att dina prover är sämre,men hoppas att du får hänga med läääääänge till! Tampas själv med en plötslig oväntad förlust av min enda lillebror :( 8 dagar sen nu. Kram / Annika

Anonym sa...

Hej!
Väldigt fin dikt du skrev i bloggen.
Många kramar från veronica i västerås♥

Anonym sa...

Tänker på er <3
Hoppas på många fina dagar med nära och kära många tusen styrkekramar ulli

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Tänker på er <3
Anki

Anonym sa...

varma innerliga hälsningar
Och en fråga;
Ponera att jag hade lite pengar till övers och Önskade donera dem, vad skulle du föredra?
Pengar som extra tillskott nu för resor tillsammans
Som ovan fast själv
Donera till minnesfonden
bidrag i form av gåvor av bestämda saker ( som det finns behov av, typ hockeyutrustning el dyl)

Anonym sa...

Elisabeth, jag vet inte om detta kan vara till någon tröst mitt i det du lever i just nu, med värden som stänigt blir sämre...
Min pappa som hade leukemi blev väldigt sjuk i blodförgiftning sommaren 2010 och var väldigt nära att få lämna oss. Han hande en stark upplevelse när han låg på IVA, kopplad till respirator, dialys och med mängder av starka mediciner pumpades in i hans kropp. Han flöt på en flod, i en båt omlindad av varma fällar och långt bort hörde han någon som sjöng "något så gudomligt vackert" (hans egna ord). Han upplevde det så otrotligt vackert och fint och han ville dit, men han ville tillbaka till oss, han ville helt enkelt inte lämna oss än.
Som genom ett mindre mirakel, det var vad läkarna sa repade han sig och kom tillbaka till oss. Han fick ytterligare ett och ett halvt år tillsammans med oss innan sjukdomen tog över helt.
Min pappa var som du, ville så gärna vara kvar här bland oss, hade en otrolig livslust men när sedan sjukdomens krafter tog över var han lugn, fast i sin visshet om hur vackert det var på andra sidan.
Du är så otroligt lik honom i din kämparglöd.
Jag vet att din familj kommer att vara lika stolt över dig som vad jag är över min pappa.
Kämpa på Elisabeth, vår värld behöver sådana som dig!
Många kramar

Anonym sa...

Har tidigare aldrig kommenterat men läser din blogg med jämna mellanrum. Jag beundrar din styrka och känner sååå mycket med dig. Dina barn kommer att minnas dig med glädje och som en oerhört kärleksfull och omtänksam mammma. Jag tänker ofta på dig fast vi aldrig träffats!
Varma styrkekramar till dig och din familj<3

Lisanne sa...

Även här en anonym som tänker på dig.
All kraft till dig och dina fina killar.
Vilken mamma du är.
Kärleken är störst!
Kram från Floda

Anonym sa...

Jag förstår inte att (om du nu gör det?)du ORKAR läsa alla inlägg som kommer i din blogg!! Vi alla vill SÅÅ väl, men vi skriver och menar såååååå ofta samma sak som föregående men skriver ändå.....
ALLA vill DIG gott för att DU inspirerar till det gott liv och gott tänkande!
/E.W

Jag är Elisabeth sa...

Till bidragsgivare i en kommentar ovan;
Visst önskar jag att vi kunde göra en resa tillsammans hela familjen men större projekt går inte längre. Efter skolavslutning satsar jag på midsommar. Oavsett vad jag önskar så är det att barnen ska ha det bra.
Fonden ska gå till barnens böcker i första hand och sedan till varsin sparfond men som du skriver. Det kanske vore bra att Jörgen och barnen gjorde något gemensamt en tid efter att jag lämnat jordelivet.
Bidrag till barnens minnesfond eller till cancerfonden så de kan hitta botemedel i framtiden är bra investeringar. Nattikramen Elisabeth

Anonym sa...

Vi är alla besökare till denna tid,
till denna plats vi just passerar igenom
vårt uppdrag är att observera, att lära, att växa, att älska,
sedan återvänder vi hem

Aboriginal leader

Anonym sa...

Ja, orkar du läsa alla kommentarer så är du uthållig! Men vi menar ju alla väl och vill stötta dig så gott det går. Var med dina barn så mycket du hinner och orkar, det är en ovärderlig tid, som kommer att finnas kvar hos dem genom livet.
Många varma tankar från
Inga-Britt

Mikaela Bolin sa...

Har försökt så många gånger att skriva en kommentar, men vet inte Vad jag ska skriva och det känns mest dumt. Men nu skriver jag, önskar dig all lycka den tid som är kvar. Önskar även din familj lycka till. Kram!

Lejonkvinnan sa...

Kärlek och kramar <3

22 år och tvåbarnsmamma sa...

<3

CillaS sa...

Många har sagt det innan, hur speciell du är men efter ditt senaste inlägg måste jag bara få ge dig en stor varm kram via cybervärlden. Du är verkligen något alldeles extra som person!!
Att ena dagen få väldigt jobbiga besked för att nästa resa sig igen och göra det bästa av den dagen är otroligt otroligt starkt.
Detta inspirerar nog många av oss läsare till att jobba i uppförsbackarna och strunta i motvinden. Jag har läst mycket men sällan fått så mycket till mig som jag fått under tiden jag läst det du skriver.
Jag har också funderat på om man kan hjälpa till på något mer sätt. En konkret sak jag funderat på är om Adam behöver någon ekonomisk hjälp för att kunna fullfölja sin hockeykarriär?

Kramar i massor
Cilla

Lisa sa...

Underbara underbara människa!! du skriver så vackert och du har så mycket kärlek, speciellt reagerar jag på att du gav din mamma egentid med dej!!
Och du ger varje människa i din närhet DIN tid!!

Jag tänker på dej varje dag och vet faktiskt inte vad jag ska skriva nu men min medkänsla har du och mina tankar går till dej varje dag, många ggr!!

Stor VARM kram !!

Jag är Elisabeth sa...

Svar till CillaS;
Gud vad ni är gulliga många bloggläsare och vill hjälpa till. Jag har varit SÅ dålig på att ta hjälp tidigare i livet. Jag är duktiga flickan och det är jag som hjälper och stöttar alla andra!! ... eller, det var så. Nu har jag lärt mig ta emot hjälp.
Adam "är på banan" nu när han signerat kontrakt med DIF och får utrustning därifrån from i höst. Isacs aktiviteter kostar som en vanlig kille i 11 år åldern. Joel däremot kostar mer om han vill göra något. Handikappsridningen exempelvis är dyrare och Totalskidskolan kostar exempelvis 7300 kr för 5 dagar!!!(detta då ledare behövs o specialutrustning) Det blev ingen denna vinter då jag aldrig fick igenom stipendium, men jag hoppas mamma hjälper Jörgen med detta till nästa vinter så Joel får åka skidor också.

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Det är en konst att ta hjälp,tittade bara in nu,skulle bara, önska Godnatt. Och Lycka Till på Sjukhuset imorrn,
Sov Gott,
månganattkramar,
kicki i Vö

Anonym sa...

Elisabeth... en sak kan jag lova dig. Jag kommer heja på Adam och Lukas från läktaren så som du och jag har gjort hela tiden under Tv-puck, serien och loka finaler.. Det Joel behöver kommer vi hjälpa Jörgen med. Jörgen, vi kommer finnas där...
Nu önskar jag dig en mysig kväll i soffan och håll tummarna för Sverige imorgon. Kram du vackar från Löfquist...

Anonym sa...

❤❤❤

annika sa...

Skickar värme med många kramar, tänker på dig och de dina!

CillaS sa...

Hej igen

En fundering, kommer kontot vara öppet framåt också, så att man sätta in pengar portionsvis?

Kommer sätta in pengar till Joels och Isacs aktiviteter

Vill ni att man ska märka pengarna på något sätt? Ex Joels skidresa eller fördelar ni på bästa sätt i takt med att det kommer in pengar?

Känner så väl igen mig i att inte ta emot hjälp men ska också tala om när jag behöver och ta emot

Kram
Cilla

Jag är Elisabeth sa...

Vi öppnade ett PG konto som står på Jörgen så att det inte ska "frysas" den dag då jag dör. Sedan har vi överenskommelsen som säger att det först ska gå till bloggböckerna och sedan fördelas jämt på barnen. Om ngt ska öronmärkas så bör det nämnas.
Just nu har vi valt bort att få info om vem som skänker vad då jag som människa alltid känner tacksamhetsskuld. Så Jörgen har stängt av aviutskicken men självklart kan han gå in "sen" och stämma av kontot.
HÖGSTA önskan är att någon satt in en mirakeldos av anticancer och gjorde mig frisk! Känns så makabert att skriva om "sen" och om pengar. JAG VILL LEVA!!! och se Joel åka skicart och följa Adam o Isacs framgångar! J-LA P-SS SJUKDOM.

Jag är Elisabeth sa...

Vill också förtydliga att inte en krona har rörts på barnens minnesfond. Det är något som är till "sen".
Men som någon skrev så kanske en del, om det räcker borde gå till en weekend eller dylikt för Jörgen att göra något med grabbarna, den dagen då de kommer behöva sin pappa mer än någonsin.
Det värker i hjärtat att skriva detta. Måste sova nu.
Tack alla därute för support. /Elisabeth

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Hejsan Elisabeth!
Hoppas du sovit gott! Ev är du på väg t Sjukhuset,att få dina cellgifter!!!JAG HOPPAS innerligt att det funkar NU!Tänker på Dig dag (oxå.Att Du bara orkar skriva allt du skrev igår,måste kännas mycket i hjärtat ditt :/
IDAG går det bra!!! (tiden är bra),
hoppas du kan känna lite lugn?Ja hur ska jag säga?Svårt det oxå,
mångagokramar:)
kicki i Vö m make

Sarah sa...

Du är väldigt lik min mamma på många sätt. Ni är båda kämpar som inte ger upp i första taget och ni är tigrinnor som sätter familjen först. Din blogg gav mig stort hopp och tröst när min mamma insjuknade. Bloggen andas att allting är möjligt!
Efter en tuff kamp somnade min älskade mamma in i januari i år. Hon valde en stund när hon var ensam med en omtyckt undersköterska, vi tror hon valde tiden med omsorg.
Du finns för alltid i barnens hjärtan. Dina fotspår kommer vägleda dem genom livet. Störst av allt är kärleken.
Jag önskar er många sommardagar framöver!

CillaS sa...

Hej Elisabeth

Förstår att det egentligen bara finns en önskan, att du blir frisk så klart och att pengar i sammanhanget kan kännas krasst.

Det jag tänker är att man inte bara blir drabbad av sjukdomen utan även ekonomiskt och att det är pengar vi bloggläsare som känner att vi vill och har möjlighet kan bidra med konkret.
När du ger så mycket av dig själv så känner jag att jag vill ge något tillbaka.

Massor av kramar