Tid för reflektion

NU börjar jag komma till sans igen.  Det är måndag eftermiddag och snön faller utanför fönstret.
Tänk alla som skrattade åt mig när jag kom i mina stora Columbiakängor i lördags när solen sken och fåglarna kvittrade. (Det var bara jag som kom från snöovädret i Stockholm)

Lördagkvällen var jobbig och jag kände mig verkligen ensammast i världen. Att komma till ett litet rum på några fjuttiga kvadratmeter UTAN tv och UTAN radio. Klart man börjar tänka och känslorna snurrar för fullt. Hemma kan man liksom skydda sig från att möta sina innersta tankar. Man har fullt med aktiviteter, en familj som pockar på uppmärksamhet hela tiden, TV och radio står på. Det är massa yttre faktorer som stör i atmosfären. Här stänger man av allt. (Eller inte riktigt allt eftersom jag har min dator med mig. Utan den hade jag väl blivit heltokig och hamnat med tvångströja.)
Undra hur mina grabbar skulle klara av att vara här?
Ärligt talat så tror jag Jörgen skulle bryta ihop. Att inte störas av något runt omkring och vara tvungen att tänka på livet som det blivit, det skulle bli för mycket.

Mina änglar som jag givit barnen hoppas jag ger tröst och får dem att stanna upp ibland och tänka på livet och på mig;

Dessa finns att beställa i massa olika utformanden och budskap. Perfekt gåva till mors dag, födelsedag, avslutning eller vad det må vara. En ängel behöver alla=) 

Jag vet att detta är bra för mig innerst inne. Denna gång är jag inte med i någon Cancergrupp som någon trodde i kommentarerna. Läste att någon varit med Carolina i LEVA gruppen. Jättekul! Det var jag när jag var här i november senast och då genom CTRF. LEVA gruppen är något som faktiskt jag inspirerade Carolina Welin att starta efter att vi träffades på rehab i Alfta för snart 2 år sedan. Jag är så glad att detta projekt har blivit till verklighet och att fler kvinnor kan få åka iväg på LEVA veckor. (Veckor för kvinnor som lever med spridd cancer. Förut fanns det bara veckor för de som skulle tillbaka till jobbet efter sin "första" vända bröstcancer och livet ändras dramatiskt när man får obotlig cancer.)
Nä, denna gång är jag här på stipendium som jag fått från Cancer och allergifonden och temat dessa dagar är MJUKYOGA med Malin Berghagen.
(Dessa två föreningar/fonder är något jag varmt kan rekommendera då man ibland vacklar vilken organisation man vill stödja. Jag kan gå i god för att de gör skillnad=))

Första Yogapasset var igår och jag kan vara med på allt förutom när det dras igång med solhälsningarna. Upp och ner och in och ut och vrid.... det liksom fungerar inte så bra längre men jag gör allt som jag tycker känns bra, sedan lägger jag mig i barnets position emellan och väntar in dem.
Det är inte bara träning utan mycket avslappning och mental coachning och hon trycker mycket på att vi ska vara HÄR OCH NU, och ta vara på all tid vi har att tänka här.
Det som gäller många här och inte bara mig är att man är RÄDD ATT MÖTA SINA EGNA TANKAR.
Men det är bra att göra det. Jobbigt men bra.

Idag har jag skrivit ett kort till Isac med Dalahäst på samt skickat med lite trisslotter. (Hoppas han läser hela mitt brev och inte slänger sig på lotterna som han älskar skrapa... När man inte är hemma så blir det att man skriver och förmedlar sig ännu mera tror jag om hur mycket man älskar de små liven. Hoppas, hoppas att han tar åt sig och förstår hur BRA och DUKTIG han är.)

Jättekul att så många vill skicka ett kort!
-----------------------------------------------------------------
Tvungen att komplettera detta inlägg=)
Isac ringde nu och berättade att han fått 4 stycken kort idag! Och att han fått 40 kronor!! -Och mamma, det var från dina bloggläsare och en hette Gunilla och var 52 år!!!
Kan man annat än skratta? Han var så exalterad att han fått post och pengarna skulle i sparbössan för han vill ha en PC. Nu skulle han tömma spargrisen och räkna igenom och se EXAKT hur mycket pengar han hade. Oj, oj, oj lille vän. Undra om han förstår vad detta lilla telefonsamtal värmer mitt mammahjärta. (Han sprang runt och letade efter nyckeln till att öppna spargrisen...)

Jag sa till att han skulle spara alla kort han fick och så ska vi räkna ihop dem sedan. Jag tror han tyckte det var lite "häftigt" också att det kom kort från olika ställen i Sverige till lilla honom.