Innan jag for i morse från Masesgården så passade jag på att ta en sista promenad ner vid Siljan. Jag försökte insupa så mycket energi och syre jag bara kunde för att få med mig hem. Det var riktigt lågvatten så jag balanserade runt bland stenarna nere vid stranden.
En kvinna Tabita och hennes mor Theresia Hvorslev från Lidköping som jag umgåtts med under veckan visade sig vara metallkonstnärer, något man inte vet när man ligger på varsin yogamatta i träningsrummet. Fick med mig broschyrer och blev mäkta imponerad. Theresia, vilken kvinna!! 77 år gammal och ensam att vinna Diamonds international Award 3 gånger. Vilka smycken och vilka konstverk!
Hon var först ut med att göra ringar som man kan sätta ihop redan på 60-talet. Och hennes "Sagan om ringen" kan man ha upp till 11 stycken och sätta ihop efter eget tycke och smak.
(Det var lite kul att kokerskan på Masesgården kom ut igår kväll och tackade mig för en fin blogg! Hon visste tydligen vem jag var och hade även skickat ett grattis kort till Isac. =))
Här är bilder från gårdagens post som Isac smsat över till mig.....
Undra vad posten ska tro på Ingarö? ha, ha, ha
Jag vet att det kommer att komma post idag också så slutsummeringen blir nog inte förrens till helgen.
Känner mig glad......................... fast jag är på väg till sjukhuset......hmm.
12 kommentarer:
Vackert foto! Måtte mitt kort ligga där i högen, verkligen kul idé du kom med för gårdagens födelsedagsbarn!
Sköt om dig. Kram
Kram till dig och tack för pratstunden mellan Masesgården och Borlänge. Lycka till med alla sjukhusbesök i veckan.
Mor och dotter Hvorslev känner jag till!
Dom har butiken i den stad som jag bor i!
Jag bor alltså i Lidköping vid Vänern.
Tänk att du fått det så härligt på Masesgården och fått knutit nya bekantskaper.
Och nu hem till vardagen, styrkt av alla nya intryck, det är precis det du behöver.
Kramar /Gerd♥
Alltid kul med nya kontakter Hvorslev bor i samma stad som mej och som Gerd. Vi bor i den granna staden Lidköping vid Vänern.
Hoppas också att mitt kort ligger i högen till Isac.
Många kramar // Barbro
Hej Elisabeth ! Hoppas nu du mår bra efter cellgiften, nu när du ska hem till din älskade familj.
Det var inte lite Kort / brev han fick, tar ju en hel dag att läsa dom, men roligt. Ha de nu så bra.
Kramiz från Gull i Skåne.
Välkommen hem Elisabeth! Vilka underbara bilder du tar! Så vackra smycken de gör, Tabita och Theresia! Måste titta närmare på dem.
Hoppas du får en underbar kväll tillsammans med familjen nu.
Ni kan väl nästan "bada" i Isacs gratulationskort, hihi - jättekul!
Stoooooor kram, Aina
Jättefina bilder du tagit. Så roligt att det blev så många kort till Isac, jag har också skickat... Din blogg är helt fantastisk men det beror ju på att du är så fantastisk, en så fin människa med så mycket kärlek! Njut nu av din familj ikväll, de njuter säkert av att få hem sin fina mamma.
Jag blev helt varm i hjärtat när jag såg den stora posthögen till Isac...gud så häftigt! Är nog ingen som kan klå de av hans kompisar...;) Vilka härliga bilder vid vattnet:) Hoppas du tankat massor med ny energi. Kram Maria
var bara tvungen att skriva en liten kommentar om att du är en helt fantastisk människa!Att leva livet och njuta av vardagen som du ändå försöker göra trots din hemska sjukdom,det är sååå imponerande!
Du är en verkligen en person att se upp till.
Kram**
Hej svejs!! Så himla rolig idé med korten till Isac...det e han värd...jag beundrar dej och ditt ork!! Kram till er alla från Malmö
Åh, vilket fint ställe, vad rofyllt det ser ut med vattnet och stenarna :)
Och oj! Det var ingen liten hög med post, man kan verkligen undra vad brevbärarna tänker :D Superskoj!
Hoppas mitt kort kommer fram också:)
Hej Solstrålen!
Jag blir så glad för er skull!
Jag anade att det skulle bli mycket nu, så jag har sparat mitt för en överraskning på posten sen :)
Jag måste säga att du har så fina pojkar Elisabeth (det vet du ju redan, men ändå).
Du är en tapper kvinna och mamma, som ger så mycket av dig själv till andra.
Du insperar mig till att ta vara på livet ännu mer och till att vara en ännu bättre mamma själv, tänk om jag hade kunnat ge dig samma gåva?!
Jag har så mycket jag känner att jag vill säga till dig men jag har inga ord för känslorna. Jag vill avsluta med att säga att jag tänker på dig och din fina familj varje dag!
Skicka en kommentar