MR Hjärna

TACK Susanne för blommor och godis igår! Och tack Annika och Niklas för tulpanerna i måndags. Tänk vad glad man kan bli för en bukett blommor. Jag ÄLSKAR tulpaner!

Min arbetsdag har idag spenderats på Södersjukhuset.
Jag började med att få min skelettmedicin på behandlingsavdelningen och att lägga om Picclinen. Åsa och Pernilla var med mig som sällskap. Åsa hade även med sig lunch som vi åt i sjukhussängen.
När jag fick skelettmedicin (Pamidronat) senast intravenöst var i juli 2009 och jag vet att jag fick det på 1.5 timme. Nu skulle det gå på en timme sa syster. Jag kände verkligen hur det riktigt forsade in i mig...
Vi sitter och snackar samtidigt som jag har mitt "kontor" med mig och efter en halvtimme så piper maskinen och Åsa utbrister att - Nu är droppet slut!!! - Redan!?
Japp, den var inställd på 30 minuter, undra på att jag tyckte det forsade lite snabbt... nåja det gick bra i alla fall.

Sambandscentralen Ollas Mattsson hann under denna tid planera in en Container som kommer på tisdag inför rivningen av vår carport. På torsdag börjar de gjuta grund. (Jörgen kom iväg på välbehövlig semester till Spanien och är där nu och kommer hem sent på måndag kväll.)
Vidare så är det jag och Jörgen som ska fixa ett disco för Isacs klass på tisdag.... Jag vet, det var dumt att vi tog på oss det men när ingen annan förälder räcker upp handen på föräldramötet för några veckor sedan så åkte min hand upp. Typiskt mig, hmmm.
Nåja, när jag väl sa att jag kunde ta på mig detta så var det några till föräldrar som anmälde sig att hjälpa till så jag ska bara inhandla allt och se till att det kommer dit till kvällen, sedan får några andra mammor sköta utfordringen. Jörgen ska däremot fixa ljus och ljud och vara där under kvällen. (kanske att det räcker att han fixar i ordning allt och att någon annan förälder kan sköta musiken så Jörgen kan få gå hem och riva lite carport.)
Vidare så har Ollas Mattsson AB hjälpt svärföräldrarna att köpa en lägenhet och det är det jag sitter och koordinerar på bilden mellan mäklare, bank och svärföräldrar. Jag blir så engagerad och vill verkligen att våra mor och farföräldrar ska ha det bra och att det ska kännas tryggt inför framtiden. Jag vill inte känna mig orolig när de bor tre trappor upp utan hiss om något skulle hända och för Joels skull så känns det också bra att våra mor och farföräldrar bor så att han kan komma och hälsa på. Jag vill att allt ska fungera den dagen då jag inte finns längre. BRYT! Nu blir det för sorgligt igen.

Efter det var jag tvungen att vara kvar en stund då de skulle sätta ytterligare nål på mig inför Magnetröntgen som skulle göras på eftermiddagen. Som vanligt är jag svårstucken men idag lyckades det på andra försöket.

Magnetröntgen är aldrig kul och definitivt inte när man vet att det är huvudet som ska röntgas. Jag fick även kontrast och när jag efter en timme i maskinen får komma loss så känns det som jag har bomull i hela huvudet. Det kändes skönt att Åsa satt utanför och väntade på mig.
Svar får jag om 1-2 veckor. Shit, det kommer bli läskigaste svaret hittills.

Här en bild då Svean och Åsa var med i tidningen. Snygga damer va? Svea i mitten och Åsa till höger i bild;