Har nog inte haft så här ont sedan hösten 2008 när cancern kom tillbaka. Jag har SÅ ont i ländryggen/bäckenet. Det känns som något ligger i kläm och det skär som knivar när jag rör mig.
Det började igår kväll och jag tog 2 extra Oxynorm (morfin) innan jag gick och lade mig. Vaknade vid 01 och tog 2 oxynorm till. Kunde knappt ta mig ut till köket och badrummet. Haltade fram och fick stödja mig på allt lämligt i närheten.
Vänster höften (som är strålad i november) har jag haft ont i till och från under helgen men det har gått över nu och istället gör det ont på högersidan i länden.
I morse när alla gick iväg till skola, dagis och jobb var jag uppe och tog 2 oxynorm till och kände mig riktigt dåsig. (6 oxynorm på så kort tid gör att man blir trött) Gick och lade mig och sov till 9 då snickarna kom för att kolla på jobbet med bostadsanpassningen som förhoppningsvis kommer igång inom kort.
Efter snickarna gått ringde jag in till sjukhuset och fick tag på min läkare. Efter ett långt samtal så bestämdes att jag skulle ta 10 kortison idag och 8 kortison i morgon.
Votaren 3 x 50mg per dag för att dämpa eventuell inflammation några dagar. Jag ska även börja med Oxycontin (morfin, mer långtidsverkande) som jag är jätte emot men har gått med på att äta en lägre dos under en kortare period.
Utöver alla dess mediciner så äter jag min Xeloda. (Vilken jag missade att ta i morse... och den kan inte "ätas ikapp", FAN. Antagligen alldeles för morfinhög.)
Läkaren ska även försöka fixa fram en tidigare röntgen än den som jag fick den 9 mars och min kontaktsjuksköterska ska ringa i morgon för uppföljning.
Efter samtalet har jag sovit igen fram till 14.
På eftermiddagen har de varit här från kommunen för uppföljning av mitt Boendestöd. Jag lade fram mitt önskemål om att få ha min mamma här en del av tiden istället för främmande personer hela tiden. Det är jobbigt att ha massa folk i hemmet men det är en nödlösning tills den dagen vi förhoppningsvis får igenom personlig assistans för Joel.
I morgon har jag faktiskt möte med juristen på assistansia. Vi får se om jag mår bättre och detta onda ger med sig så att jag kan ta mig dit.
Det blir tidig sänggång ikväll igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Usch så vidrigt!
Förmodar att ni har råkoll men på din beskrivning låter det precis som ischiasnerven är i kläm... men som sagt skulle det förvåna mej storligen om dina läkare skulle missa det!
"Gick" (haltade, linkade och sniglade mej fram snarare) med samma symptom i ett halvår i väntan på operation och kan lugnt säja att jag känner igen både smärtbeskrivning och morfintöcken!
Önskar man inte sin värsta ovän!
Håller tummarna så det knakar och värms i hjärte-roten av dina underbara skildringar av tillvaron i allmänhet och dina barn i synnerhet!
Du är en klippa!
Kram Åsa
Stackare. Och du är en människa som tål mer än många andra. Då förstår jag att du har ont.
Ett stort lass STYRKA sänder jag dig och se nu till att hoppa tidigt i kojs.
En "Tyckeromdigkram"
till dig från mig!
/Gitt
Fy vad det låter hemskt. Stackars, stackars dig som måste gå igenom det här. Och jag vet ju att du inte är den som klagar i onödan. Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för dig. Jag läser allt du skriver och jag tänker väldigt mycket på dig. Jag känner ju igen mig i mycket som rör ditt liv med ett cp-skadat barn, men att leva med en sjukdom som du gör kan jag inte föreställa mig.
Jättemånga kramar från Maria
Varm kram och all styrka som går att uppbringa i cyberrymden från mig till dej!
Starka kramar och hoppas du mår bättre imorgon!
//Lisa S
Mina varmaste tankar till dej!
Vilken kämpaglöd du har!
//Helena
Åhhh, Elisabeth!
Det gör så ont i mitt hjärta och tårarna trillar när jag läser om din smärta. Du är så otroligt stark och du kämpar emot som ingen annan! Men inte mer nu, det räcker som det är...
Än en gång - jävla skitsjukdom!!!
Gjorde min röntgen igår. Svårt att sätta nål som vanligt och ser ut som en junkie igen. Ja, du vet ju. Hoppas på snabbt svar, hm...
Ber att du skall få sova gott inatt min vän!
Gonattkramen,
Pernilla
Åh, Elisabeth jag hoppas verkligen att det onda går över inom kort. Massor med energi sänder jag dig genom detta inlägg! Från Laila i Jämtland
Massor med styrkekramar!!
Ursäkta språket men j-vla j-vla skitsjukdom!!!!!!
Håller tummarna för att det löser sig med din mamma!
<3 Annika, grannen
Skit att du ska ha så ont. Det tar så mycket energi och kraft. Skickar över en bukett kramar.
Älskade Elisabeth !!
Det är inte shysst att du ska ha så här ont, det får inte vara så här.
Håller med Pernilla, j-v-a skit!
Hoppas ändå att medicinen hjälper dig nu, och att du kan yoga imorgon.
Jätte många KRAMAR till dig min vän,
ÅsaPåsa
Håller tummarna för att du ska hitta en bra dos av allt du måste stoppa i dig för att hålla smärtan på avstånd. Många kramar Tina L
Hoppas kortisonet hjälper och att du slipper smärtan. Hoppas även att ni får ha mamma Anita där istället, måste ju kännas så mycket bättre. Kram Annika
Skicka en kommentar