Läkarbesöket idag.

Var och klippte mig i morse. Sedan åkte jag raka vägen till SÖS. Läkartid klockan 11.
Jag hade några punkter att ta upp;

-Varför jag tar både Xeloda samt får hormonsprutan Zoladex?
Tydligen kan man fortsätta med hormonsprutan för att stänga av äggstockarna men Tamoxifentabletterna var jag tvungen att sluta med.

-Uppföljning av strålningen. Vilket jag tycker har givit mig en positiv skillnad. Känns bättre i nacken men knastrar alltid till när jag vänder mig på nätterna och vaknar på mornarna. Huvudvärken är också bättre men när jag vaknar på mornarna så känns det ungefär som huvudvärk som man har när man har influensa och det är tungt att gå upp. Väl uppe och man är igång så är det ganska ok.
Ibland känner jag ett tryck på vänster sida och min läkare tycker att det är dags för en ny skelettskint samt att hon beställer en MR (Magnetröntgen) av huvudet. En MR tar oftast lång tid att få så vi får se vilka vändningar det tar under tiden.
Det framkom också av läkarbesöket att mina nackkotor inte ser 100% ok ut, något som inte framkommit tidigare.

-Min mage putar ut mer än vanligt på höger sida. Hon tycker att man känner att den är förstorad men vill inte dra några slutsatser förrens man har gjort en CT på Buk och Bröst. (CT är när man måste dricka en liter kontrast innan SAMT att få en kanyl med kontrast i armen också vilket inte är någon favorit precis.)
För hoppningsvis får jag göra en CT ganska omgående så att jag kan få svar när jag ska till läkaren igen den 7 mars.

-Känner en knöl i strax under ärret från Cart a porten. Är det bråsk? Ärrvävnad? Förstorad lymfkörtel? Ny tumör?
Läkaren funderar på punktion men avvaktar det tills man har sett på CT röntgen. (Punktion är riktigt obehagligt när de sticker in en lång nål för att ta ut ett litet prov)

-Jag har beviljats 12 dagar rehab under våren. Men som ni förstår ar det svårt att veta när jag ska lägga in det i kalendern. Inte bara beroende på vårat hektiska schema (med snickare som snart drar igång med bostadsanpassningen) hemma utan också beroende på hur min närmsta framtid ser ut med behandlingar etc. Jag har kollat med Rehabenheten Mösseberg och de två datum som skulle fungera för mig att starta är 27 mars eller 8 maj. Efter att ha samtalat med min kontaktsjuksköterska och läkare så anser de att jag bör lämna mitt kaos här hemma så snart som möjligt så det får bli 27 mars till den 8 april.

-Under samtalet med läkaren fick jag två blodtrycksfall, det var ju tur att jag var där. Först direkt när jag satt mig på stolen och sedan när jag reste mig från britsen när jag legat ner. Läkaren tog då trycket på mig direkt och det var något lågt men inte alarmerande, tror hon sa något strax över 100.
De tyckte att jag kunde få färdtjänst de gånger som jag ska till sjukhuset vilket jag tyckte lät löjligt först men vid närmare eftertanke så kan det vara skönt de gånger jag åker till sjukhuset själv att inte behöva köra. Min sköterska la in 4 sjukresor så får vi se om jag kommer använda dem.

Nu över till Joel som är dundersnorig och har även feber till och från, men inget halsont. Det känns som man inte vet alls hur han kommer må de närmsta dagarna. Vanligast är att ungdomar får KÖRTELFEBER så hela situationen är ju lite ovanlig. Förhoppningsvis blir det lindrigt, precis som när han hade Vattkoppor innan jul (typ 20 stycken bara).
Läkaren på vårdcentralen sa bara att gå på allmäntillståndet och att det var bra om han var hemma veckan ut. Vi får väl se hur han mår till helgen och åt vilket håll det går. KÖRTELFEBER kan ju vara väldigt allvarligt också så nu håller vi tummarna.

Joel blev i alla fall jätteglad när han kom hem idag. Här i sitt ståskal;


Förresten så har jag och Jören nu varit förlovade i 16 år... kanske något vi borde fira? Hmm... när ska vi få till det?
Han har i alla fall fått en ask hjärtan av mig idag. PUSS MANNEN! (som för övrigt är på hockey med Adam i kväll och väntas komma hem efter 23 någon gång.. ingen tid för samliv)