Jag är Elisabeth.

Idag var det då dags för Joel att bli sövd för första gången. Det var med blandade känslor vi sa adjö i morse. Dels tycker jag att det är obehagligt att de ska söva honom men och andra sidan hoppas vi att det kommer något bra fram utav detta. Botox används för att få musklerna att slappna av och ska alltså minska hans spastisitet.
Vi gick upp 6 i morse och satt Embla plåster uppe på handen och i armvecket som vi blivit tillsagda. Och ingen välling i natt då han skulle vara på fastande mage.
Jörgen har tagit VAB idag och varit med Joel hela dagen. Jag har varit nervös här hemma. Endast en vuxen får vara med på sjukhuset och dagavdelningen och jag känner att jag får tillräckligt med sjukhusbesök i alla fall….
Joel på väg till operation:

Sover:

Joel på väg att vakna:

Joel i fina mössan:

De skrevs in klockan 7 och var hemma igen vid 12.
Operationen , det vill säga Botoxinjektionen av vänster arm och tumme gick bra och nu hoppas vi på att spänningarna ska släppa och att vi kan se framsteg. Dosen ska fyllas på var tredje månad i ett år och vi följs upp under hela tiden med besök och filmning.
För hoppningsvis så ska vi se ett positivt resultat för Joels handmotorik och då om ett år kan man göra en permanent lösning där man släpper på musklerna och senan i handen.
Nu håller vi tummarna!