Mail till en vän 26 september 2008. "Chockbesked"

Längesedan sist jag skrev.....Vårat liv har tagit en tvärvändning den senaste månaden och när man tycker att man har haft det svårt och tufft att det inte kan bli värre...
Jag fick beskedet cancer för en månad sedan och vårat liv rasade ihop, det är fortfarande kaos. Idag har jag fått min första cellgiftsbehandling så det har gått ganska fort att komma igång.Jag har haft ryggproblem sedan i våras och alla har vi skyllt på att man bär barn, både jag, kompisar och läkarna. Efter att ha tjatat mig in på akuten den 1 september och återigen den 3 september så hittade de cancer i levern och i ländryggen i skelletet. Livet är piss just nu och känns jätte tungt men barnen är min styrka och ljus.
Joel har gjort enorma framsteg på Move and Walk samt att hans tal har tagit ett jätteskuttsenaste tiden. Han är en papegojja som härmar allt man säger.Han började på kommunala dagiset i måndags och är helt inskolad efter denna första vecka. Han kan namnen på alla 15 barn i gruppen samt fröknarna! Han har slitit hål på skorna fram på gympadojjorna efter att ha lekt ute på gården i sin gåstol Bronco. (nu har vi lämnat in två par skor till Olmed som ska lägga på förstärkningar fram på korna gratis så hoppas vi de håller lite längre) Att inskolning gått fort är för att vår resurs på dagis Majsan har varit med under hela move and walk träningen med Joel så de har redan lärt känna varandra. Joels nivå motoriskt nu är att han kan dra sig fram på golvet och även rulla sig fram. Förut låg han bara och skrek. Att sitta fungerar skräddare men han är lite feg och slänger sig fortfarande gärna rätt bak. Gåstolarna är fortfarande favorit då han kommer upp lite mera.
Den 20 oktober börjar han även på specialförskolan 2 dagar i veckan. Vi har fått beviljat färdtjänst dit så det känns bra. Då åker resursen med honom mellan 8-15 varje dag. Lämnar och hämtar i hemmet. Känns bra nu när jag är hemma och är sjukskriven.
All hjälp som underlättar är bara att ta emot.Har även fått städhjälp av mitt jobb 3 timmar i veckan genom hemfrid.
Lite rörigt mail men ville ändå dela med mig av vår tragik.Mvh,Elisabeth