Igår eftermiddag när jag skulle åka och hämta Adam så small det till i ryggen. Eller rättare sagt nere runt bäckenet och höger höft. Det svartnade för ögonen och en djävulsk kramp infann sig i min högra sätesmuskel.
Som tur är så har det släppt så fort jag suttit eller legat ner. Men varje gång jag försöker ställa mig upp så krampar det i rumpan och en bit upp på höger sida av ryggen.
Något konstigt som också hänt är att min käke på höger sida ömmar något förfärligt och jag kan inte gapa stort. Det fungerar att prata samt att äta små tugger. Grrrrrrrrr.... det gör mig så arg och frustrerad. Jag har tillräckligt med min hosta! Eller, ja, man kan väl säga att jag har tillräckligt bara med cancern. Jag behöver varken hosta eller ryggskott.
Jag hoppas på bättring tills i morgon. Då har jag läkarbesök och ska få svar på min stora röntgen som gjordes i måndags. LIVRÄDD som vanligt för dessa läkarbesök. Känns som doktorn håller hela mitt liv i sina händer.
På eftermiddagen ska Anna begravas i Bromma Kyrka och jag undrar om jag klarar att ta mig dit och att sitta på en hård kyrkbänk. Eftersom jag missade sista besöket hemma hos Anna veckan innan hon dog så vill jag absolut gå på begravningen. Men till vilket pris? hur mycket kan jag ta av min egen hälsa?
Kvällen är också bokad då jag är bjuden hem till Gitt tillsammans med resten av tjejerna som var med i Provence. De vet att det är begravning på dagen och läkarbesök men de tyckte vi skulle träffas ändå. Antar att de vill "liva upp" stämningen lite efter en tung dag.
Ska försöka ta mig ett varmt bad. Lär behöva assistans att ta mig upp. Som tur är Jörgen hemma och får väl slita sig från TVn en stund.
Aj, aj, aj, vilket elände, kanske känns lite bättre efter ett skönt bad, hoppas det i a f, jag var på begravning i Bromma Kyrka idag, den var väldigt vacker men hårda bänkar, ta med en dyna så känns det nog bättre, vi drack kaffe i "Sockenstugan" efteråt, den är sååå fint renoverad...Nu håller jag verkligen tummarna för Dig imorgon, förstår att dessa besök är VÄLDIGT oroliga och Du får en Stor Kram av mig inför morgondagen, Allt gott till Dig från Ulla(U:s mamma)
SvaraRaderaHej, jag är en av många som såg er på Sofias änglar och nu följer din blogg, har dock inte läst igenom allt ännu =) ! precis färdig utbildad läkare, och nu när du skrev om dig rygg så tänkte jag bara på att du skrivit att du har metastaser i din rygg, vill absolut inte skrämmas men kolla ryggen så det inte är att nån lite jäkla metastas pajjat en ryggkota, jag hoppas att du "bara" har ett ryggskott, men var rädd om din rygg o kolla med din läkare.. inte alls min mening att oroa i onödan men bättre safe than sorry. Ta hand om dig o din fina familj! Håller tummarna för att röntgen undersökningen ger er bra besked! Stort lycka till och kämpa på!! MVH Anna
SvaraRaderaElisabeth, livet är då en annorlunda resa.... Jag såg dig tillsammans med din familj på Sofias änglar och du och din familj berörde mig verkligen. Det finns många orättvisa livsöden, ditt är inte det enda, men vi kan bara beröras av det vi blir medveten om...
SvaraRaderaJag önskar ingen det det du går igenom. Känslan av att tvingas lämna det viktigaste, känslan av att tappa kontrollen! Rädslan för hur dina barn ska minnas dig! Jävla, satans, helvetes jävlar piss liv, ja eller snarare piss död.
Jag går rakt på och tar mig friheten att göra det. Inte för att kränka dig men för att din sanning berör mig. Om jag ska bli personlig och öppna mig tillbaka så har jag mått dåligt på ett annat sätt i mitt liv och trodde länge att jag inte skulle överleva, eller vilja. Idag är min verklighet en annan. Jag lever och jag försöker göra det lite varje dag. MEN jag blir ledsen, för jämfört med dig har jag inget, alltså har jag inget att förlora! Det är lika hemskt oavsett vem som blir sjuk, men du har de som behöver dig och som du behöver. I den fula verligheten (som Mia Skäringer väljer att kalla den) så får vi inte välja allt. Vi kan bara välja att leva just här och just nu och inte låssas om det som kommer.
Som jag redan skrivit så gick du rakt in i mitt hjärta. Det fanns en mänsklig värme i dina ögon och din person som gick rakt igenom rutan och jag tror att den är äkta. Äkta är alltid rätt. Ärlighet är sårbart, ibland vackert, ibland fruktansvärt.
Jag kan inte byta med dig! Jag menar inte att jag vill ha din cancer eller ditt lidande. Jag menar att jag skulle vilja ge dig chansen att se dina barn växa upp och att du skulle få finnas där för dem så som jag tror att alla föräldrar vill. Jag skulle vilja ge dig mer tid.... Men nu är verkligheten den den är.
Hela meningen med min kommentar och det jag egentligen vill säga är det du redan vet. Du kommer alltid finnas hos dina barn, du kommer alltid vara med dem och du kommer dela alla deras speciella dagar. Bara för att man tvingas lämna en plats så slutar man inte finnas. Visst har jag rätt? Man finns så länge människor minns en och man finns så länge man väcker känslor hos dem som tänker på en. Så du kommer alltid finnas, så länge dina barn finns och du kommer vara den bästa mamman. Just av den anledningen att du finns där och du värmer deras hjärtan, delar deras känslor utan att påverka deras val. Vi föds med två öron och en mun för att vi ska lyssna mer än vi pratar. De kommer sakna din röst, men de kommer minnas dina ord.
Ibland suger livet fett, men det är också när allt ställs på sin spets som man verkligen känner hela tiden varje dag!
Och du, bara för att jag skriver detta här jag inte räknat ut dig. Du vet jag är en sån som tränar och vi har en egen konstig hjärna. När folk säger att det inte går, det är då vi bevisa motsatsen!
Jag grät med dig på Sofias änglar, men jag ler också med dig när jag ser det du har!
Med värme /Andreas
Tänker på dig! :)
SvaraRaderaAjaj, hoppas det lindrade med ett varmt bad, inte kul när ryggen säger upp sig! Jag skickar många stärkande kramar och önskar BRA besked i morgon!
SvaraRaderaHejsan Fina Du!
SvaraRaderaHoppas det går bra för dej idag
Varma Kramar //Kiratie
Tack Andreas för ett svårt, men ruggigt ärligt, kärleksfullt inlägg som berör.
SvaraRaderaHar man haft en stark inverkan på någon i livet den dagen man dör
FINNS man ALLTID kvar.
Så vackert.
Hälsar Gitt
Ser att någon redan skrivit det jag ville säga - ta med sittkuddar till kyrkan, om du nu bestämmer dig för att gå. Kyrkpersonalen hjälper nog gärna till och fixar så att du kan sitta så bekvämt som det går.
SvaraRaderaMia
Nu har du många som följer dig efter din/er medverkan i Sofias änglar. Gråt, glädje och en förtvivlad sorg.
SvaraRaderaDin energi smittar av sig och kommer finnas kvar som ett klister på dina barn. Det är så, att så småningom kommer den jobbiga sjukdomstiden blekna och efter det kommer de soliga minnena att bli allt starkare, det är då saknaden kan göra väldigt ont, för att sedan övergå i glädje.
Fixa dig ett par kryckor, så du avlastar ryggen om du får pangont igen. Doktor Anna har rätt när hon säger att det kan vara metastaser som kan spöka. Har tyvärr erfarenhet av detta, så nu måste du vara snäll mot din kropp!! Inga lyft!
Många styrkekramar! /Annika
Hoppas badet hjälpte lite och att du nu slipper ha ont. Jag håller alla tummar och tår att läkaren kan ge dig så positiva svar som möjligt.
SvaraRaderaHa en fin helg.
Stackars dig... Vilken otur med ryggonda och käken.
SvaraRaderaHoppas det känns lite bättre idag.
Tokhåller tummarna för att det är bra besked du får av läkaren idag <3
STOR KRAM
Håller tummar för dina besked idag, för att du får det fint på tjejfesten och hoppas så att du kan ta dig till begravningen idag. Och jo. jag tycker det räcker nu, eller det räckte för längesedan...jag klagade förut på min bihåleinflammation. Jag ska sluta med det. faktikst på en gång. Kram!
SvaraRaderaAj aj min kära vän! Jag tänker på Dig idag och hoppas av hela mitt hjärta att Du får positiva besked och att Din ryggvärk ger sig! Säg till om det är något jag kan hjälpa Dig med!! Lite eller mycket!! Vet också att Du har all uppbackning Du kan få ikväll med Ditt tjejgäng!! Skönt med dem!! Många kramar Katrin
SvaraRaderaHej Elisabeth, jag vill bara ge dig en styrkekram och säga att jag är väldigt glad att jag fick träffa dig i kyrkan idag. Anna berättade så varmt om dig, också råkade jag hamna på din blogg idag och på så vis veta hur du såg ut. Hon ville nog att jag skulle ge dig en hälsning. Varm kram från Pia (jag som kom fram till dig i kyrkan efteråt)
SvaraRaderaHej Elisabeth, är så glad att jag fick träffa dig i kyrkan idag. Anna berättade så varmt om dig och idag hamnade jag på din blogg utan att jag visste att den fanns. Det var Anna som ville att vi skulle träffas. Varma styrkekramar till dig från Pia (jag som kom fram till dig i kyrkan efteråt)
SvaraRaderaGår in och önskar dig trevlig helg. Hoppas den tunga dagen ändå blev fin.
SvaraRaderaTänker på dig o hoppas på goda svar från röntgen.
Hälsn. Anna
Mina tankar i med dig.
SvaraRaderaMen vilken skit med ryggont. Nu får det väl ändå vara nog. Hoppas på snar bättring.
SvaraRaderaOch tack Andreas för din fina kommentar. Du har så rätt i att vi alla på ett sätt är odödliga genom de människor som älskar oss och minns oss. Inte för att det hjälper dig Elisabeth i din situation, men det är tänkvärt. Ett liv med ett rikt innehåll är ändå alltid ett rikt liv även om det är kortare än det borde.
Var på mammografi idag och tänkte då på dig och hur livet kan vända. Jag vet inte vad som väntar mig i framtiden lika lite som du visste när den där härliga bilden på båten togs. En vän till mig opererade sitt ena bröst förra veckan. Det händer hela tiden.
Stora kram från Maria E
Oj, vilket tungt, fint och ärligt inlägg av Andreas!!! Dom orden tar jag med mig... Min mamma lever vidare precis som du beskriver det... fast på en annan plats.
SvaraRaderaDU Elisabeth... du kommer leva för ALLTID!!! Snacka om att vara en underbar person!!! Du har nog insett nu hur du påverkat och rotat dig fast i så många hjärtan i vårt avlånga land efter Sofias Änglar! Fortsätt vara den du är och TACK för att du delar med dig!
Och du... kramar... är den bästa medicinen!!!
Kram/Emma
Hej Elisabeth, läser din blogg varje dag och tänker på dig flera ggr om dagen. Läste Andreas inlägg och blev så berörd av det han skriver.....livet och hur det blir är ibland är konstigt. Hoppas du fick ett lugnande besked idag vännen, så bra det nu kan va.... Sköt om dig. Styrkekramar till dig.!! Kram Anne-Mette
SvaraRaderaKikar förbi din blogg och blir lika berörd som alltid.
SvaraRaderaHoppas ni får en fin helg! Kram från Emilia med familj!
Emiliasbloggomlivet.blogspot.com
håller tummarna att du mår bättre imorgon....styrkeskramar!!
SvaraRaderaVilket fint inlägg av Andreas! Jag ler också med dig Elisabeth när jag ser vad du har! Njut av varje sekund.
SvaraRaderaLivet är orättvist. Det finns de människor som inte vill leva och som missköter sina liv och som får leva länge medan andra bara får några andetag i livet. Ingen av oss vet vad som kommer att hända oss imorgon eller hur länge vi får leva, det enda vi vet är att vi lever just nu, och det gäller oss alla.
Skillnaden mellan dig och de flesta av oss andra är att du vet att din tid är begränsad, medan vi andra inte vet. Du har trots allt getts en chans att ta vara på det du har. Vi har inte oändligt med tid här på jorden någon av oss. Men vi har alla tid just nu; tid att leva och tid att älska. Många av oss andra skjuter detta framför oss medan du gör det nu!
En annan sak man kan undra över är vad som är kort eller långt av mänskligt liv med evighetens mått mätt. Är antalet år den mest relevanta måttstocken eller är det vad man fått betyda för andra och de avtryck man gjort i andras liv? Precis som Andreas egentligen skriver. För dina barn kommer du alltid att vara nära i tanke och känsla, för dem är du alltid den bästa mamman, tryggheten, den som bryr sig allra mest och den mamma som finns med dem genom hela livet.
Hoppas dagen idag har varit uthärdlig i alla dess beståndsdelar!
Kram på dej fina du!
Eva Li
Andreas förmedlar så bra vad många tänker! Otroligt stark text! All kärlek till er båda <3 styrke kramar från Anette
SvaraRaderaOavsett hur du gjorde med din vän Annas begravning så vet jag att hon hade tyckt att du gjorde rätt om du stannade hemma och vårdade dig själv. För henne är din hälsa viktig - och hon känner att du med henne i tankarna. Jag tände ett ljus för din vän idag och för alla andra som finns någon annastans <3 Jag brukar göra det ibland.
SvaraRaderaÅh :( tråkigt att höra att du fått ryggskott. Jag håller verkligen med dig om att det räcker med cancern, inte behöver du hosta och ryggskott också. Hummpf, jag kan ta det:)
SvaraRaderaVill bara säga att du verkligen är en toppenfin människa!!
Det här skrev jag som kommentar till uppföljningen av sofias änglar, vill gärna dela med mig av det så att du får se också:
"Vilka UNDERBARA personer hela högen!! Elisabeth du är verkligen en förebild, så positiv, det bara strålar om dig, så vacker inifrån och ut. Och Joel, hahaha "va äre?", underbart.
Jag önskar verkligen av HELA mitt hjärta att Elisabeth på ett mirakulöst sätt skulle bli fri från cancern. Det gör så ont att tänka på att världen ska förlora en sådan ängel.
Tack och lov att du bloggar Elisabeth så att många många framöver kan ta del av ditt budskap och din inspiration. KRAM!"
Du är en toppenperson, och vilken underbar familj du har, din man, och dina barn: var stolt!:D
...och så hoppas jag att du snart ska ha mindre ont. Kram
Ps. Hinner du läsa alla kommentarer? XD
SvaraRaderaHej!Jag är ytterligare en som följer din blogg.Har själv obotlig cancer,så det känns skönt när du sätter ord på sjukdomen.Folk måste förstå att vi oxå kan skratta ibland.Och sen kan gråta, vara arg.Men vi alla vill vara med så länge som möjligt ilivet.Jag har 2 underbara barnbarn som jag vill se växa upp.Positiva tankar måste man ha men oxå ha dåliga dagar.Har skrivit vita arkivet så mina älskade vet hur jag vill ha det.Många kramar till dig och din fina familj
SvaraRaderaHej Elisabeth.Såg programmet sofias änglar idag med er och jag blev berörd.Vilket fint hus ni har och din familj är så fin.Ville bara ge dig lite styrka och kämpa nu på.
SvaraRaderaStor varm kram till dig.