onsdag 22 augusti 2012

Maria Regina Hospice

Idag har jag varit på besök på Maria Regina Hospice. Tråkigaste studiebesök jag nånsin varit på. I ett vackert kulturskyddat område i Nacka. De erbjuder kvalificerad vård i hemlik miljö. Hospice har som mål att förebygga och lindra smärta fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. En remiss är utskriven så vi får se när det kan bli aktuellt.

165 kommentarer:

Anonym sa...

Jag kan absolut rekommendera Maria Regina. Johan bodde där de sista dagarna innan han dog!

Stor kram
Nina Ström

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Tänker på dig och din fina familj varje dag !
Många kramar / Emma

Malin b-sson sa...

Stora varma kramar!<3

Anonym sa...

Sänder en Stor Kram!
Tänker på dig dagligen och beundrar dig sååå!
Kram Caroline

Ulla sa...

Tänker på dig och din fina familj varje dag !

❤❤❤

Anonym sa...

Jag har hört enbart fina saker om Maria Regina. Vi har även ett hospice som heter Axla gården här i Umeå, som har samma upplägg som MR.
Tror du kommer att finna det fint- du kan bara vara med de dina och inte bekymra sig om en massa annat.

Men hoppas så innerligt att du ska få många dagar hemmavid med de dina först o främst.
Tänker på dig och skickar många varma innerliga styrkekramar från
Madde-Umeå

Anonym sa...

Kärlek Elisabeth. <3 <3 <3

Kristin sa...

Åh, det gör så ont i mig att se dig såhär. Tänker på dig varje dag, flera gånger om dagen.
Stor KRAM
Kristin

Marie sa...

Vill krama om dej....
Nattikramen!
Marie.

Anonym sa...

Sorgligt och tungt att behöva göra det besöket - jag förstår dig och ändå kan jag inte förstå dig och sätta mig i dinsits - det kan ingen tror jag! Oerhört starkt av dig att dela med dig Elisabeth!

Tänker på dig och de dina varje dag och speciellt när du inte skrivit på några dagar.

Önskar dig många "bra" dagar!!
Varma kramar till dig...<3 <3 <3

Anonym sa...

Elisabeth!
Mina tankar har funnits hos dig länge nu. Läste med bävan ditt inlägg om hospice idag.
Har du läst "Annes" kommentar 13 aug under ditt inlägg 9 aug "Circus Scott"? Det låter väldigt fint i mina öron.
Hoas du kan finna ro i din situation. Varma hälsningar. /Siv

Linn Kristoffersson sa...

Jag vet inte riktigt vad Hospice är o hur det fungerar,kan ju gissa på ett ungefär dock, men önskar att du ska få många dagar till, oavsett om det blir på hospicet eller hemma, med din familj <3

Tänker på dig så ofta, flera gånger om dan, är så rädd att jag ska logga in en dag och det ska stå "Jag var Elisabeth" istället..

Du är en så STARK, vettig, fin och klok människa, jag önskar att du ska känna dig trygg o vara utan smärta i den mån det är möjjligt.

Stora varma kramar från Örnsköldsvik!

Anonym sa...

Vackra kloka fina du. Läser din blogg var dag och håller tummarna att du får många många dagar veckor månader till. Jobbar själv på sjukhus med canser patienter, och du och din familj är värda den bästa vården. Så när det är dax tveka inte att få den bästa vården. Många stora styrke kramar.

Anonym sa...

Hej
nu har jag följt dig så länge, så jag måste skriva till dig du är den starkaste människa jag har "träffat" mitt i allt lidande, vilken människa du är vilken mamma å vilken maka helt fantastisk du är bäst! största kramen till dig! <3 /cecilia

Anonym sa...

Tänker på dig varje dag Elisabeth. Kollar din blogg fler ggr om dagen. Du har gjort en stor förändring i mitt sätt att tänka och hur mycket man ska ta vara på livet. Varma kramar från Åsa i Dalarna <3<3<3<3<3

Suzanne E T sa...

Fina fina Elisabeth!
Förstår att du tycker att ett besök hos Hospice är ett tråkigt studiebesök men jag vet av erfarenhet att de gör allt för både dej och din familj. Jag är övertygad om att du kommer få en stor behållning i din situation av en vistelse där både med tanke på att dels kunna ge dej den bästa vård och omsorg och dels att kunna stötta din familj på bästa sätt...De är proffs!!!
Tänker på dej och din familj.
Det du/ni går igenom nu är så grymt...finner inga ord....
Vill bara ge dej en massa kramar!!!
Suz

Anonym sa...

Varma kramar Elisabeth <3 från Carina i Örnsköldsvik

Mia Nilsson Johansson sa...

kan tro att kroppen känns en aningen lättare nu iaf. ;0) skickar mer styrkekramar!

Anonym sa...

Är så ledsen, otröstlig, men allt du bestämmer blir bra Elisabeth det vet jag. Du, Jörgen och barnen är hela tiden i våra tankar<3
KRAM Annika

Anonym sa...

Sänder dig de varmaste kramarna.. Du finns i mina tankar varje dag. Jag hoppas att du mår bättre efter att du blev av med all vätska i buken. Och jag hoppas att du får vara hemma med din familj länge till!
Beundrar dig så... Och lider med dig så otroligt mkt..
Du är så stark, du är en sån fantastisk person..
Styrke kramar Angelica i Skåne

Anonym sa...

<3 massa kramar!!! <3

Anonym sa...

Förstår att det var ett tråkigt och förmodligen hemskt studiebesök. Vem vill göra ett sådant studiebesök? Ingen ska behöva göra det. Men då det tyvärr är oundvikligt är det ändå bra att du får den hjälp, vård, omsorg och smärtlindring du behöver!

Lycka till och stora styrkekramar till dig!!

Kram Ullis

Anonym sa...

Varm omfamning till dig från Annika

Anonym sa...

Du finns i mina tankar varje dag, du starka fina Elisabeth. Du ger oss så mycket så du anar inte. Vi som följer din blogg finns med er hela tiden, även om vi är på långt avstånd. <3<3<3 Stor kram till DIG och din familj

Anonym sa...

Onsdagskramar! Ylwa

Ingrid Margareta från Skellefteå sa...

Trots att jag inte känner dej, så känns det så ändå...tänker på fina Elisabeth, din fina familj, dina fina föräldrar......tänker på er alla varje dag....Önskar att blixten slog ned och plötsligt vore allting som förr igen...
Skickar stora kramar till er alla via dataskärmen....<3


Ingrid Margareta från Skellefteå sa...

Trots att jag inte känner dej, så känns det så ändå...tänker på fina Elisabeth, din fina familj, dina fina föräldrar......tänker på er alla varje dag....Önskar att blixten slog ned och plötsligt vore allting som förr igen...
Skickar stora kramar till er alla via dataskärmen....<3

Anonym sa...

Jag följer din blogg varje dag. Ingen annan, bara din. Du fängslar mig . Du är stark och modig . Du har fått ett uppdrag och som du sköter det! Inte många hade klarat det som du. Tack för att du delar med dig!

Sofie sa...

Kärlek ♥

Anonym sa...

Varma Kramar till Dig från Ulla (U:s mamma)

Annika sa...

Jag har följt din blogg en längre tid, sen ni var med i Sofias änglar. Jag tycker du är så stark, du kämpar på nåt oerhört med både dej och allt runtomkring! Kram till dej och din fina familj

Anonym sa...

Underbara människa jag önskar dig så mycket gott. Jag hoppas att du kan vara hemma ett tag till och att ni alla orkar med det, förstår att det tar på hela familjen.
Du är en underbar människa, livet är så orättvist att just du ska få denna hemska sjukdom.
Jag beundrar dig i denna svåra och jobbiga sits, tycker du är helt underbar <3
Kram Anna i Örebro

Anonym sa...

Hej Elisabeth.
Har följt din blogg ett tag och detta eftersom min flickvän följer en hel del sjukdomsbloggar och därav din.
Jag brukar inte följa eller kommentera bloggar eller inlägg men jag känner att jag måste skriva till dig innan det är försent.

Jag tycker du är en helt otroligt stark människa och verkar ha en helt ovärderlig familj runt omkring dig. Och vilka vänner, Går ju inte beskriva med ord.

Jag önskar som alla andra av dina bloggläsare att man hade ett botemedel för den här helt sjuka sjukdomen.

Även om jag inser att det blir värre för dig efter dina sista inlägg så hoppas jag att du har en lång tid kvar med dina.

Du har hjälpt mig en bit på väg i min rädsla för sjukdomen även om jag fortfarande är riktigt rädd för den.

Tack för att du finns och tack för att du delar med dig även om det riktat som en dagbok för dina barn.

Ta vara på dig och din familj.

Mvh Peter

Anna-Carin sa...

Har själv arbetet på ett Hospice, och det var som att befinna sig i en varm&trygg famn... Både för oss personal och för de patienter och anhöriga som var där!

Anonym sa...

Älskade vän....som jag aldrig träffat! Du är min stora idol och förebild! Som du fixar och ställer upp för andra är det dags att låta andra ställa upp på dig. Låt dig bli ompysslad och var inte rädd att släppa taget, när det at tid för det! Du vet ju- vi ses i Nangiala! Kram från Solweig.

Anonym sa...

Det är svårt att släppa ansvaret när man varit den som alltid tar ansvar och speciellt när det är oundvikligt. Jag önskar dig av hela mitt hjärta en fin sista tid med din kära och fina familj. Det är ett modigt och omtänksamt steg av dig att själv välja hur och var du vill tillbringa den tiden med dina närmaste./ Marie

Anonym sa...

Massor av kramar!! <3<3<3

Cecilia sa...

Hej Elisabeth!
Vad glad jag blir att du kollade upp Maria Regina.
Det är ett fantastiskt rofyllt ställe.

Stor kram /Cecilia

Tina sa...

"Att fånga dagen" får en ny innebörd när man läser din blogg. Tack för allt du delar med dig av, du gör skillnad!
/Tina

Anonym sa...

otroligt sorligt:-( du är en fantastisk människa. hoppas du får många många fina dagar med dina bästa innan. Min familj hade en bekant som tillbringade sin sista tid där å vilken fantastiskt fin vård han fick. Men ingen vill väl hamna där ändå?!!! å va jag skulle önska dej att slippa vara med om detta. fina fina människa!! kämpa! stor kram till alla er

Anonym sa...

Underbara du! Skönt att du fick bli tömd på den extravikt du bar.
De har ett Hospice i Västernorrland där en bekant skulle få vara och han väntade tills kroppen sa ifrån, de hjälpte honom med bla medicin o sprutor. Fyra dagar var han där så gör dig ingen brådska. Oavsett var du är så väntar din hjälpare på dig när det är dax, följer dig dit du ska och Du kommer alltid att kunna följa din familj och även kunna få dem att känna din närvaro(om du vill),:)Flummigt? För en del kanske men inte värre än vad en del religioner säger. Jag hoppas att du orkar med ett tag till eftersom jag med många som följer dig kommer att känna saknad efter dig vännen. Jag hoppas att vi alla får besked den dag du lämnar oss och om vi får eller inte får komma till kyrkan.Dina ord i vardagen gör så mycket för oss som läser och följer dig. Tack för att du finns och styrkekramar från mig. //Diana

Anonym sa...

Mina tankar är hos dig.
Många varma kramar <3
Karin

Anonym sa...

Svårt att kommentera detta inlägg, men vet att du själv kommer att fatta beslutet när det är tid för det.
h. Inga-Britt

FridoLi sa...

Tänker så på er. KRAM!

Sofia sa...

Tänker ofta på dig Elisabeth och hur stark du är, kollar din blogg varje dag, du är en stor inspirationskälla och du får mig att inse att jag måste ta tillvara på livet! Tusen tack!!

Anonym sa...

Kan tänka mig att besöket på Maria Regina var tungt...
Men kanske är det skönt att ha en möjlighet om det skulle behövas. Jag hoppas du får många dagar nu då du får må lite bättre-tänker på att vattnet är borta, det kanske kan ge stor förändring...
Hoppas solen lyser på dig/er -extra mycket nu!
kram mariab

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Verkar ju bra på detta Hospice,men
du väntar hemma till dess,kanske.
I våras?Hjälpte du mig,ang "blogger"/tack,jag vet det
tar tid med en blogg,tycker du är
"duktig"och du orkar uppdatera,så
ofta-en eloge till Dig!Och att ni
i fam,får en lugnare,förstå mig
rätt tillsammans,och utan värk,panik osv,och må kännas bra att du fått bort alla "mjölkpaketen"i buken.
Jag känner ju oxå dig bara gm DATORN,du har ordnat,fixat så mycket för dina barn,som nog många
andra(jag)nog ej skulle orkat i
DITT läge,hatar denna Cancern som
fortfarande tar så MÅNGA LIV!Jag ryser:/
mångariktigtvarmakramar,
Kicki Vö (m make,op igen:/)

Joanna sa...

Fina fina Elisabeth. Tänker på dig och skickar över allt styrkeglitter jag har i säcken!

Varmaste kramarna!
Joanna

Anonym sa...

Hej älskade vän...som jag inte känner pesonligen! Som du alltid ställt upp, fixat och ordnat och alltid ställt andra före dig själv, så är det dags att du får bli ompysslad nu! Tillåt dig själv att släppa taget när det är dags och glöm inte att vi ses i Nangiala . Kramar från Solweig i Övik.

Anonym sa...

Jag har läst din blogg länge nu och ska fortsätta ända tills den tar slut. Då ska jag sluta läsa alla cancerbloggar. Det har varit en sorts terapi för mig efter att ha mistat min sambo i lungcancer förra året. Du är en fantastisk människa på alla sätt och det är vidrigt att så många måste lämna jordelivet i denna sjukdom. Men jag är övertygad om att din familj kommer att klara av det för det finns inget annat alternativ! Stora bamsekramar Yvonne i Luleå

Anonym sa...

All kärlek till dig, fina, fina fantastiska medmänniska!
Kram
/Helena

Anonym sa...

Fina Elisabeth!
Du är beundransvärd och du finns i mina tankar. Som du kämpar och som du håller en positiv och produktiv inställning till det som händer mitt i allt det jobbiga och sorgliga.
Skickar massor av kramar och kärlek till dig och din familj
Christel

Anonym sa...

Sänder de allra varmaste kramar till dig och dina nära! Önskar dig rofyllda dagar, kära Elisabeth. Du har gjort skillnad!

Lena C sa...

Du och din familj finns i mina tankar hela tiden.
Ville så gärna ge dig en riktig kram. Men cyberkramar skickar jag till dig för all framtid, hoppas du ska känna det.
Du är den finaste människa jag någonsin mött. Älskar ditt sätt att sätta ord på livet. Rakt på känslan utan krusiduller förmedlar du sååå otroligt mycket.
Kramar från Lena

Anonym sa...

Tungt är ordet. Förstår att besöket var tungt att genomföra och att livet i allmänhet är tungt att leva nu. Hoppas och tror dock att när du kommit till den punkten att det är dags att flytta dit så är du ganska redo att släppa taget och bli ompysslad fysiskt och psykiskt.

Tänk ändå att du får uppleva Joels skolstart. Hur har han det i skolan?

Tänker på er och önskar dig en fin och smärtfri dag!

Kram
Linda P.

Sussie sa...

Finaste Ängel !

Du besitter en så oerhörd styrka, jag är full av beundran hur hur har handskats med detta fruktansvärda monster till sjukdom.

Hur du har sett till att alla kommer att ha det bra, trots att du inte längre är vid deras sida, du vackra Ängel.

John Blund är så sakteliga på väg, jag önskar till all lycka på färden till frihet från detta monster.

All kärlek till dig och er alla i familjen.

Suzzie

Maria sa...

Eg ser – Bjørn Eidsvåg

Jag ser att du är trött
Men jag kan inte gå alla stegen åt dej
Du måste gå dom själv
Men jag vill gå dom med dej
jag vill gå dom med dej.

Jag ser du har det svårt
Men jag kan inte gråta alla tårarna åt dej
Du måste gråta dom själv
Men jag vill gråta med dej
Jag vill gråta med dej

Jag ser du vill ge upp
Men jag kan inte leva livet åt dej
Du måste leva det själv
Men jag vill leva med dej
Jag vill leva med dej

Jag ser att du är rädd
Men jag kan inte gå i döden åt dej
Du måste smaka den själv
Men jag gör död till liv för dej
Jag gör död till liv för dej

Anonym sa...

Varma kramar till dej och din familj. Jag har följt din blogg sedan Sofias änglar och är full av beundran. Det vi får läsa genom bloggen är starkt. Du är fantastisk, jag vet inte hur jag med ord ska beskriva.
Livet är så orättvist.
Jag hoppas att, när dagen kommer, då du åker till Hospice, blir bra, -att du och din familj känner trygghet där och kan ta till vara på dagarna.
Tänker på er.
Många många kramar från Karin på Gotland

Unknown sa...

Tänker på dig flera gånger om dagen! Kramar till dig och din familj!

Kicki sa...


Tänker på dig varje dag, och din familj.
Varma kramar från mig !

Anonym sa...

Jag hoppas så att det dröjer länge innan du behöver komma till Maria Regina. Jag hoppas hoppas att du kan bli bättre och få fler dagar, veckor, månader hemma med dina nära. Mest av allt önskar jag ett mirakel som gjorde dig helt frisk.

Så fruktansvärt orättvist är detta och jag lider så med er. Men jag är övertygad om att man lever vidare och ses igen och är det någon som kommer till himlen så är det du.

Anonym sa...

Jag tänker på dig varje dag och önskar dig många fina dagar med din älskade familj. Din blog får mig verkligen att värdesätta det jag har på ett helt nytt sätt.

Stort tack!
Malin

annika sa...

För min mamma var Hospicetiden (1 mån) en bra tid för att avsluta livet, här och nu. Enormt proffsig personal som inte bara tog hand om mamma på absolut bästa sätt, utan även oss anhöriga. Har aldrig förut mött så empatisk personal och då har jag ändå själv befunnit mig inom sjukhusets väggar av och till i över 30 år, både som anställd, anhörig och patient.

Men orkar dina anhöriga ha dig hemma så finns det personal som kommer hem också, eller funkar det inte så i er kommun?

Sänder tusen varma kramar och hopp om att du får ytterligare tid här hos din familj!

Anonym sa...

Jag är en anonym läsare som följt dig en tid utan att skriva, men nu känner jag att jag vill skriva några ord. Jag tänker på dig varje dag och hoppas så innerligt att du är smärtfri och får ha det drägligt. Svider i mammahjärtat när du skriver om dina barn och hur du gör fina album till dem.
Många styrkekramar från en tjej i Skåne

Anonym sa...

Sänder varma kramar till dig och din familj <3

Natalie

Anonym sa...

Varma tankar och kramar.

Jag förstår att det besöket måste ha varit det värsta du varit med om, men försök vända på det - och se det som något fridfullt, stillsamt, en plats för ro. En plats att bara vara, att umgås med dina nära och kära - samtidigt som du har tillgång till professionell vård.

KRAMAR!!!

/Anna

Anonym sa...

Fina Elisabeth, tack för allt du delat genom din blogg. Du har fått mig att uppskatta och värdesätta livet på ett annat sätt och inte ta något för givet. Alla tankar, kärlek och kramar till dig och din familj! <3 <3
Kram Elin

Anonym sa...

Elisabeth! Man kan inte föreställa sej vad ni går igenom:( Som mamma tänker man också vad din mamma måste klara av nu. Största fasan i livet att mista sitt barn:(Och barn är man ju till sina föräldrar även om man är vuxen)
Många varmar kramar till dej och din familj. En stor kram till din mamma också

Anonym sa...

<3

Sara sa...

Fucking-jävla-helvetes-skit-cancer.
Kram från mig!!!

Anonym sa...

Vill bara ge dig o din fina familj en stor, varm kram. Din mamma också.

En farmor från Enköping

Anonym sa...

All styrka och kärlek till dig och din familj!!! Ni finns i mina tankar varje dag.

Marica

Anonym sa...

Jag hoppas att du kommer att kunna vara hemma ett bra tag till! Men sen kommer du att må bra av att vara i sådan fin miljö! Det kommer att bli en fin sista tid i livet trots att det måste kännas jätte tungt!!!

Du har ett orättvist öde men du kommer att leva vidare med sina pojkar, din familj och släkt!! Du kommer att vara en ängel bland molnen!!

Kramar i massor!

Anonym sa...

Ett studiebesöke på Hospis måste kännas oerhört tungt, men kanske känns det också tryggt att det finns? Där finns proffs personal som kan smärtlindring och som är duktiga på att bara vara med människor som är i kris (med både patienter och anhöriga)
Jag önskar så att all ångest och kropslig smärta ville lämna dig ifred NU - Väck med er!!
//Elisabeth W

sandra sa...

Ett ställe att känna frid på i livets slutskede. Fyfan så orättvist liv. Så det är inte meningen att du ska få se dina barn växa upp? Dina barn ska få leva utan mamma.. Jag önskar jag kunde göra någonting. Vad som hellst. Jag har cancer närainpå, jag vet hur det är att vara anhörig till drabbad. Vi drabbas vi med.

Jag vill kväva cancer, o väcka alla offer som cancern kvävt.. må du få det bäst på alla sätt o vis. Många kramar till dig o dina anhöriga.

Anonym sa...

Hej Elisabeth
Eva heter jag och jag bor i Göteborg.Började läsa din blogg strax innan ni var med i Sofias änglar. Är inne flera gånger om dagen för att läsa och få inspiration, du är fantastisk!! Förstår att det var det värsta studiebesöket ever.
Min pappa var sjuk i cancer och blev erbjuden Hospice. Jag hade aldrig hört talas om Hospice innna, men förstod snabbt att därifrån kommer man bara ut på ett sätt. Pappa hade inte kunnat komma i en säng på tre veckorpga smärta, på sjukhuset sade de att de gjorde allt de kunde. Vi kom till Hospice dagen innan julafton för något år sedan. Läkaren mötte upp, var väldigt rak och tydlig. "ge detta tre dagar så vi kan ställa in smärtlingdringen, så blir du så gott som smärtfri sedan". Det gjorde vi och det stämde verkligen.Det var en av mina lyckligaste dagar när pappa inte hade ont mera och han äntligen kom upp i en säng. De 3 eller 4 dubblade smärtlindringen jämfört med sjukhuset. helt fantastisk personal, verkligen" rättkvinna på rätt plats" (det var bara kvinnor). Vi fick komma och gå som vi ville sova där varje natt om vi ville. Jag hoppas du och dina närstående blir lika nöjda som vi var /är. Pappa behandlades som den man han ville bli behandlad som, inte en döende cancer gubbe.... Jag tänker varje dag " tänk om alla människor någon gång i sitt livkan få känna den kärlek som dina barn och man säkert gör. Du är underbar. Jag tänker sätta över en peng till kontot nu. kramar <3 Eva

Anonym sa...

pInte ett besök som en älskad mamma/hustru/kvinna i sina bästa år ska behöva vara med om! Att livet inte är rättvist har vi tydligt fått vetskap om i o m din blogg och att vi får följa ditt liv.Finns inte ord för detta, det gör riktigt ont i hjärtat på mig och den som inte befinner sig i samma situation som du och din familj befinner er i kan aldrig förstå den smärta, rädsla, sorg och panik som ni måste gå igenom. Kram till Dig

Anne sa...

En gång skall du vara en av dem
som levat för längesen.
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset
och skogarna,
det multnande lövet.
Så som myllan minns vindarna.
Din frid skall vara oändlig
så som havet.
Av Pär Lagerkvist

Den är fin tycker jag.
Det gör så ont i mig att läsa om din sista kamp. Den påminner mig om Maddes....det gör så evinnerligt ont att veta, att du, Madde och många andra måste sluta sina liv i smärta och ångest för att inte få leva sina liv ända till det är meningen att dö som gammal.
Kanske jag själv har samma väg att gå, vad har man för val när cancerhelvetet bosatt sig som en parasit i kroppen.

Hoppas du slipper ha för ont, tänker på dig dagligen och ger dig här en värmande kram.

Anonym sa...

krama till dig bästa Elisabeth. hoppas att du känner dig lite bättre idag,/ också en mormor

Anonym sa...

krama till dig bästa Elisabeth. hoppas att du känner dig lite bättre idag,/ också en mormor

Anonym sa...

Vi ser inte hela bilden, kanske gör vi det en dag. Varma tankar med önskan om stunder fulla av kärlek.

Stina sa...

Tänker på dig och din familj varje dag. Många kramar!

Anonym sa...

Vi är nog många som tänker på dej och din familj var dag och önskar att Vi kunde göra något.
Vi beundrar verkligen dej så att Du orkar dela din vardag med oss.
Många kramar till ER från Barbro.

Anonym sa...

Studiebesök på Maria Regina är verkligen inget trevligt besök. Vet att både grannar och vänner som har haft sina anhöriga där har varit väldigt nöjda med det även om det också varit väldigt sorgligt.

Anonym sa...

Hej fina du. Tankar och kärlek till er. Mitt mammahjärta skriker, mitt dotterhjärta skriker, mitt medmänskliga hjärta skriker...Vad ni tvingas gå igenom nu är så otroligt grymt. Jag önskar allt för er och hoppas ni får den hjälp ni behöver. Önskar så jag kunde göra något. Jäkla skitcancer!!! Hoppas så innerligt att ni får mycket mera tid tillsammans. Kramar Katrin B Göteborg

Anonym sa...

Hej E,

Jag har aldrig tyckt om att gå på studiebesök men nä... Fy va träligt för dig.

Kanske jag kan få bjuda på lite fniss mitt i allt mindre kuliga?

Snubblade på ett litet filmklipp som iaf fick mina mungipor att peka uppåt en liten stund..

Stor kram L

http://www.youtube.com/watch?v=YCiY1y3uJ3o

Om inte länken fungerar så skutta in på youtube och leta efter

call me maybe Chatroulette Version

Nonna sa...

Allt har sin tid Elisabeth, måste vara tryggt att veta att det finns om det blir olidligt! Massakram Nonna

CillaS sa...

Tänker på dig och din familj.

Massor massor av kramar
Cilla

Anonym sa...

Vad skönt att du fått hjälp med magen.
Har man inte varit sjuk och lämnat sitt hem för sista gången för att läggas in på hospice kan man nog eg inte förstå hur det är
En av mina vänner arbetar på hospice. Hon berättade att hennes arbetsplats är full av så mycket liv. De ser till det som personen fortfarande kan och vill. De jobbar med det friska och försöker hela tiden hålla personen smärtfri. Många ångrar att de kämpat på hemma så länge...de känner sig friskare på hospice. Familjen får vara där så mycket de vill och de blir bortskämda med att slippa tänka på allt praktiskt runt den sjuke. De kan umgås och verkligen ta vara på de sista dagarna tillsammans.
Jag önskar dig och dina fina pojkar allt gott.<3

Anonym sa...

Har så innerligt hoppas att denna cancer-blogg hade fått ett lyckigt slut men men..
Så fel, så sorgligt att dina barn måste ta farväl av sin mamma.
Elisabeth, varmt tack, du har lärt mig att värdesätta livet med familjen på ett nytt sätt.Tack.
Mina tårar sputar.

Anonym sa...

All kärlek och värme till dig och din familj <3 Anneli

Anonym sa...

Det är så fruktansvärt sorgligt, finner inga ord.
Du är verkligen en fantastisk människa!
Kramar från en som gått på dina pass

Anonym sa...

Så gott som smärtfri, det lättade min dödsångest, TACK!

Anonym sa...

Det går för fort och ingenting kan göras åt det. Jag känner sorg, uppgivenhet och ilska. Ditt bloggande har gjort avtryck i så många och jag vill ha dig kvar fast jag inte känner dig.

Anonym sa...

Du kommer lämna avtryck hos många många då du gett oss en inblick i det så många fasar för...du har hjälp såå många och lindrat mångas cancer och dödsångest. Du är en ängel som bara far vidare. Dina nära o kära och du ska vara så stolta över dig! Underbara människa:-)

Mimaroben sa...

Du talar för många av oss. Elisaberh har med sin öppenhet och sitt mod blivit en del av våra hjärtan.

Sara sa...

Många styrkekramar till dig Elisabeth. Du är en fantastisk människa....du ger så mt styrka till andra trots att du har det kämpigt själv. Jag är full av beundran och hoppas du får många fina dagar hemma med Jörgen och killarna innan något annat ropar.

All kärlek från mig till dig.

Anonym sa...

Önskar dig det bästa. Kram/Marie.E

Emma sa...

Läser din blogg med både glädje och sorg, mest glädje. Trots allt det svåra så visar du att kärleken till familjen är det viktigaste.

Anonym sa...

Livet är hårt, orättvist och jag blir så ledsen när en sådan fantastiskt fin människa skall behöva råka ut för denna hemska sjukdom! Jak tittade på ditt avsnitt av Sofias änglar i går och jag grät hela programmet. Vilen kämpe du är Elisabeth, en fantastisk kvinna och mamma! Jag sänder alla mina styrkekrmar till dig och dina killar och ber och hoppas att ni får mer tid tillsammans!
Marie

Anonym sa...

Jag tänker precis som så många andra här på dig och din familj varje dag! Jag beundrar dig, ditt mod och din klokhet! Tänk så många ute i cyber rymden som tänker på just dig! Du gör skillnad!!! Stor kram Sussie

Anonym sa...

Hoppas att dufår en god natts sömn.

Styrkekramar och all kärlek till dig och din familj

Anonym sa...

Ja önskar dej all kärlek o lycka med de dina. Tänker på er varje dag,du enastående kvinna,önskar jag kunde göra något för dej, så du slapp o lida. Sänder styrkekramat till er alla.
Kramiz från Gull i Skåne.

Anonym sa...

Är tacksam att du finns och att du delar med dig av ditt liv! Önskar dig det allra bästa för dig. Ditt liv har en stor mening. När jag läser din blogg känner jag tacksamhet för varje dag och inser att vi får ta vara på varje stund tillsammans.
Många kramar till dig! från Karlskrona

Anonym sa...

Vill bara säga TACK Elisabeth! För allt!!! Du har gett oss så enormt mycket och du betyder så oerhört mycket för sååå många av oss så du kan aldrig ana...
Från djupet av mitt hjärta: TACK <3
Varma kramar Linda

Lotta i Huddinge sa...

Hej underbara du!!
Jag kan omöjligt sätta mig in hur du och din familj har det. Har idag vinkat av min son på 19 som flyttat till England, det avskedet tyckte jag var svårt.

I bilen idag lyssnade jag på Jill Johnsson och tänkte då på dig. Här är en underbar låt som handlar om avsked.

http://youtu.be/50yHj5Ah2HE

Stor varm kram till dig!

Anonym sa...

Skickar många varma kramar!

Anonym sa...

blevteDu finns i mina tankar varje dag!!! Kram, kram

Anna L sa...

Ord känns futtiga. En stor kram och all omtanke jag förmår!!

Anonym sa...

Kärlek till vackra dig och dina fina killar<3
Största kramen jag har till dig du underbara medsyster.

Anonym sa...

Om det bara fanns en bra mening att skriva så skulle jag skriva den ! Men ord räcker inte till. Jag ber för dig och önskar att ingen ska behöva genomlida detta! Du finns i mina tankar. Kramar från mig till dig -Emelie

Anonym sa...

Tack Elisabet för allt du delar med dig med denna blogg. Du är otrolig som tänker på alla nära och kära och oss bloggläsare. Önskar dig ett skönt och fridfullt liv, så länge det varar. Jag kommer alltid att minnas dig. Kram från mig som följt dig länge.

Giesela sa...

All styrka och energi till dig vackra ! Tänder ljus för alla nära och kära och dig varje kväll. Jag och min man har haft det som en liten kvälls ritual i supermånga årStörsta kramen till dig från Giesela <3

Anonym sa...

Hej!!
Jag önskar att jag fått vara din vän.. Det hade varit trevigt att få utbyta erfarenheter m dig o jag känner att vi skulle fått ha många skratt o säkert många ledsamheter åxå..att prata om. Har själv en obotlig cancer.. Men till skillnad fr dig är mina 3 barn vuxna o kan klara sig utan sin mamma..de är redan klara för att möta vuxenvärlden. Så nu känner jag att jag kan ta en dag i sänder o se tiden an.. M mitt hjärta gråter för dig o den situation du o jag o många m oss hamnat i o man kan undra vad meningen m det var. Vi lär aldrig få nåt svar men vi får hoppas att framtiden kan använda den information som våra kroppar gett så kanske botemedel mot denna hemska sjukdom snart hittas. Elisabet jag hoppas o tror att dina barn kommer klara sig in i vuxenvärlden för allt vad dom fått i sin ryggsäck tills nu o med det dom kommer få framöver. Såklart är inte det jag skriver nån tröst för dig m jag ville ändå skriva detta till dig.. Sen ses vi väl kanske nån gång o då kommer vi bli vänner. Stor kram till dig från en som ska vandra samma väg som du en dag.

Camilla sa...

Elisabeth!
Som du ser är vi många som fångats av ditt liv och livsöde. Att du naket och ogenerat berättar din historia stärker oss andra samtidigt som vi sörjer tillsammans med dig.

Livet är inte rättvist, det försöker jag ofta säga till mina barn, men man kan påverka de val man gör. Även jag har ett funktionshindrat barn vilket komplicerar, men berikar livet så någonstans förstår jag all din möda på att få svar och att få klart!

När det gäller din sjukdom fins inga val men du har ändå tagit en stor jäkla fight mot cancern och det motiverar!

Fuck Cancer underbara E
<3
Camilla en stor beundrare vid havet

Amanda sa...

Min moster bodde på Maria Regina ett tag när hon var väldigt sjuk i Aids. Hon ville verkligen dö där men sen blev det tyvärr inte så. Men jag "växte upp" där då hon låg där när jag var ganska liten. Jag minns det som positivt, kanske just för att hon tyckte om Maria Regina. Men vi alla är ju olika. Men jag hoppas också att du ska tycka att det är okej.

Största Kramen

Anonym sa...

Fina, fina du!
Tack för den här tiden då du gett mig så otroligt mycket. Jag ska på mammografi på måndag och jag har alltid varit rädd för att drabbas av cancer. Om det kommer hända mig, ska jag försöka minnas allt det du förmedlat genom din blogg. Redan nu har du ju påverkat mig och många andra. Du har verkligen gett oss mycket.
Tänk då hur mycket du har gett dina barn, Jörgen och vänner genom åren. Att få känna dig, måste vara fantastiskt.
Du har gett dina barn en trygghet att stå på och du kommer finnas med dem alla dagar framöver också. I våras hade du skolavslutningen som mål och nu har du kämpat dig igenom hela sommaren. Hur många hade orkat det? Du har en otrolig styrka, du fina underbara människa.

Varma styrkekramar till dig. Lotta

Anonym sa...

Elisabeth du är ett föredöme för oss alla. Helt otroligt att du delar m dig på den här resan du gör. Att besöka Hospice gör att du kommer att kunna göra val. kram

Lillemor sa...

Fina fina du. Det finns inga ord som räcker för att beskriva allt du delar med dig och vilken påverkan du har på oss. Du har gett oss en möjlighet att få lära oss så mycket av vad som har ett värde här, är så tacksam för att jag fått ta del av detta. Sänder dig en jättekram.

Anonym sa...

Tårar. Tankar. Känslor.

KRAM Maria E

Lejonkvinnan sa...

Fin du! Vi känner inte varandra men du finns i mina tankar varje dag.

Kärlek och kramar

Anonym sa...

Fina, vackra Elisabeth,
säger som många, många andra. Du berör och finns dagligen i mina tankar. Jag har aldrig träffat dig men jag tycker att jag känner dig genom din otroligt fina och öppenhjärtliga blogg.
Jag är så tacksam att du delar med dig, din blogg ger sååå mycket till så många. varma styrkekramar till er alla i familjen / Lena

Anonym sa...

Man ska inte behöva uppleva sånt som att gå på studiebesök till ett Hospice. Vilken övermänsklig styrka du måste ha som orkar med det.
Tänker på dig och hoppas att det dröjer länge, länge än innan du eventuellt behöver flytta in på Hospicet.
Varsam kram
Ada

Anonym sa...

Varmaste varmaste kramarna till dig och din familj. Hoppas ni får en bra fredag.

Kram
Amanda

Anonym sa...

Du är i mina tankar varje dag och dina klokskaper finns i mitt hjärta för alltid. Jag önskar dig en lugn fin fredagskväll med mycket mys och kärlek. <3 <3 <3 Många kramar från Hanna

Anonym sa...

Tänker sååå mycket på dig, varje dag!!!!

Stora varma kramen

// Camilla <3

Anonym sa...

Att ha mage och marknadsföra sin blogg här. Fy skäms...

Anonym sa...

Skickar många varma tankar till dig! / Johanna

Anonym sa...

Hur har du mage att göra reklam för din blogg här??? Om du inte läst bloggen så handlar det om en fin människa, Elisabeth, som också är mamma till 3 pojkar och är gift och hon kommer inte kunna följa din blogg för hon har obotlig cancer:-(((( Hon kommer inte kunna vara med på sin egen familjs resa genom livet. Att då marknadsföra sin egen blogg här är osmakligt!

Anonym sa...

Jag håller till fullo med tidigare kommentarer. Lebanezza, vem du nu är,skulle behöva koppla in hjärnkontoret och tänka. Att du inte skäms!!

Anonym sa...

Försökte gå in på din blogg o lägga kommentaren där. Men det går ju inte. Så var nu snäll o tag bort din länk för annars riskerar du att jag o andra anmäler din blogg så den stängs ner. O det skulle ju inte vara så bra med tanke på att du verkar försöka leva på den. Visa hänsyn.

Anonym sa...

Inte lätt att visa hänsyn när inte alla hästar är i stallet. Förlåt men det är inte klokt hur dumma en del får vara. Har inte Elisabeth nog utan måste stå ut med kommentarer och reklam.

Kramar till Elisabeth och alla runt omkring henne

Anonym sa...

Känner dig inte men vill skicka många varma kramar till dig och din familj!!!/ Linda

Anneli H sa...

Försöker tänka mig in i din situation fast jag förstår att det egentligen är helt omöjligt. Funderar över hur jag skulle vilja ha det den sista tiden vid svår sjukdom. Tänker att jag skulle vilja vara hemma där jag kan se min familj, följa deras vardag, vara i den miljö där jag känt mig trygg. Men sedan funderar jag lite till.. kanske är det så att kraften är så liten och smärtan så stor så man inte ens orkar med det som sker runt omkring, man kanske bra vill sova, vila, slappna av och inte bryr sig om var man är? Jag vet inte.. det jag hör om vad andra skriver om hospice låter så fint.. men det är ju inte hemma..
Elisabeth, hur tänker du? Skulle vara så intressant att få höra hur dina tankar går, det du skriver är alltid så klart och förståndigt. Tänker så mycket på dig och alla andra som är i din situation. Tror aldrig vi andra kan förstå vad du och din familj går igenom. Massor av kramar från en bloggläsare! Anneli

Anonym sa...

Vill bara skicka de allra varmaste kramarna till dej och familjen. Och så skulle ja önska att ingen någonsin skulle behöva vara med om det du och många i det tysta går i genom. Tänker på er alla som är drabbade på ett eller annat sätt ,och hoppas att forskningen går fortare fram så att vi får behålla alla våra kära omkring oss. Kramar i massor Maria

Anonym sa...

Ditt öde får mig att gråta. Gråta floder:-( En annan sak som får mig att gråta är alla fina människor som finns runt om i Sverige som har den förmågan att bry sin sina medmänniskor även om man inte känner Elisabeth och hennes familj. Det gör att man känner hopp i allt elände. Detta hopp har DU Elisabeth gett oss som följer ditt öde. Du lämnar stora avtryck till många som kommer bära med oss dig i sina hjärtan för resten av våra liv. Du som inte kommer bli gammal och grå har lärt många som kommer bli gamla och grå vad som är värde i livet. Det är stort. Det är fantastiskt. Tack! Vill, hoppas och önskar dig en så smärtfri sista tid som möjligt. Önskar också att jag inte behövt önska det. Många kramar

Britt sa...

Viktigast är att du får bästa tänkbara omvårdnad. Tänker på dej varje dag. Mina varmaste kramar

Anonym sa...

Elisabeth, tack för att vi fått ta del av dina tankar, din familj och din fantastiska kamp!
Som många skriver här kommer du att lämna avtryck som aldrig försvinner.
Har själv följt både min mamma och min pappa i deras kamp mot cancern och vet hur fruktansvärt det är både för den som är drabbad, men även för de som står vid sidan om.
Av hela mitt hjärta vill jag tacka dig och önskar att du får ha det så bra det bara går.
Glömmer dig aldrig fast vi inte känner varandra!
Många kramar

Anonym sa...

Käraste du...<3
Du har lärt mej,genom att jag läst din blogg,att jag skall sätta värde på det jag har.Därför att ingen vet när det kan tas ifrån en..
Jag hoppas av hela mitt hjärta.att du hittar friden i din själ,smärtfrihet för kroppen,och lugn och ro rundt omkring dej.
Jag tänker på dej flera gånger varje dag...
Kram Helen.<3<3<3<3

Cicci sa...

Man vet inte vad man ska skriva till dig som inte redan är skrivet av alla hängivna läsare/följare du har. Du berör så stark att man inte kan låta bli att bli ödmjuk inför de liv man själv har. Jag hoppas verkligen allt det bästa för dig och din familj. Varma starka kramar

Anonym sa...

Elisabeth <3, jag vill verkligen att du ska veta att du har gjort ett bestående avtryck hos mig. Jag beundrar dig och ditt sätt att vara enormt mycket. Försöker numera att fånga dagen samt ha ett positivt tänkande. Tänk att du via din blogg har kunnat göra så mycket för människor som aldrig har träffat dig och som heller inte känner dig (även om det känns så).
Stort tack! Kramizar Camilla

Eva T sa...

Hej Elisabeth.

Jag hoppas och önskar att det dröjer länge än och när det är så dags att du ska bli väl omhändertagen oavsett var du är.
Tänker så mycket på dig. Kram

Anonym sa...

Sådär Lebanezza nU VAR DU ANMÄLD "som olämplig oempatisk person" och jag hoppas att din blogg blir avstängd. Fy vad fult att marknadsföra din blogg i detta forum när du vet med dig att kvinnan i bloggen är rent t sagt döende!!!!!

////Paula Jonasson

Anonym sa...

Tänker på dig hela tiden, och du är en sådan insperation!
Glöm aldrig det! <3<3<3
Tack för allt du skrivit, du betyder mycket för världen.
Goa & Varma Kramar!

Anonym sa...

Du är så duktig och handlingskraftig,
finaste Elisabeth!

Stor kram
monika ö-vik

Anonym sa...

Fina Elisabeth. Du finns i mina tankar varje dag och jag tackar så ödmjukast jag kan för allt du delar med dig i din blogg. Du är stark, modig och vacker. En fantastisk människa. Styrkekramar i mängder, Mona

Anonym sa...

Stor kram och många tankar Elisabet.
Du är verkligen "one of a kind", en av de allra bästa sortens!
Allt kommer bli bra, våga vila ditt tunga huvud och våga lita på att kärleken kommer bära dig.
Många kramar från en annan Jessica i Linköping.

Anonym sa...

Stor kram och många tankar Elisabet.
Du är verkligen "one of a kind", en av de allra bästa sortens!
Allt kommer bli bra, våga vila ditt tunga huvud och våga lita på att kärleken kommer bära dig.
Många kramar från en annan Jessica i Linköping.

Anonym sa...

Du finns i mina tankar hela tiden och allt som alla fina människor har skrivit kan jag bara skriva under på. Du är en fantastisk människa som orkar och vill dela med dig av ditt liv och allt elände som drabbat dig/er. Tårarna rinner och vanmakten att inte kunna göra något är så fruktansvärt stor. jobbar själv inom den palliativa vården och önskar att jag fått träffa dig och fått dela dina innersta tankar. Kramar i massor älskade medmänniska

Anonym sa...

Vi är alla kotrollfreek!!
Allt blir bra - men nu vet ingen hur...
Allt gott till dig Elisabeth!!

Anonym sa...

Kära medmänniska !
Åh, vad jag beundrar dej, din styrka i allt detta.Har precis som många andra följt din blogg en längre tid. Du hjälper både mej och många andra som på något sätt drabbats av den jävuls sjukdom antingen som drabbat eller anhörig.
Känner verkligen med dej och hela din familj som länge har kämpat emot denna fasa.

Jag hoppas att du får många smärtfria dagar till och när tiden är, att du får den allra bästa tänkvärda vård på hospice.

Tack för du delar med dej !
All kärlek och omtanke till dej och de dina.<3 <3 <3

E- engagerad
L- livsnjutare
I- Intelligent
S- Självständig
A- ansvarsfull
B- betydelsefull
E- Envis
T- Tongivande
H- Helt fantastisk

// Bibbi

Anonym sa...

Mina tankar finns ofta hos dig och din familj. Ditt öde har fastnat i mitt hjärta. Kram från Lina - en bloggläsare i Linköping

Anonym sa...

Åååå gumman... ser du oss från ovan nu?... Ingen mer ångest, ingen mer sorg. Bara vackra minnen.
Tack för allt du gjorde, tack för allt du gav. Tack för att du lämnade din omtanke kvar. Hälsa dem däruppe så ses vi igen en dag. Dig bär jag med mig, nu, imorgon och idag.
Remember E

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Jag bara hoppas att du har det
så bra det går,alltså bäst för DIG!
Utan smärta mm.Och du har din fam
hos Dig,om du nu är hemma,
eller på Sjukhuset,
tänker på Dig,
mångavarmakramarTILLDIG
Kicki Vö (m make)

Anonym sa...

Kära Elisabeth!

Du är den som lärt mig mest här i världen om livet! tänker på dig och din familj/cilla

Anonym sa...

Jag hoppas du är ångest och smärtfri nu kära Elisabeth.
Oavsett vart du befinner dig så är jag helt övertygad om att dina nära och kära är med dig.
Det är så sorgligt och ledsamt för jag tror vi alla förstår vad som är på gång.
Du har gjort stora avtryck i många kan vara stolt över allt du har åstadkommit i livet.
Stora varma kramar och lycka till på färden..... Det kommer att gå bra ska du se <3

Syster Susan sa...

Sänder massor av styrkekramar till Dig Elisabeth och Din familj. Och Elisabeth - Du kommer alltid att finnas kvar hos Dina nära och kära. och även så många andra som Du berör!

Kroppen är det skal vi lånar under jordelivet. Ditt skal har drabbats av cancermonstret som vi alla gör allt vi kan för att kunna jaga bort. Men cancern kan aldrig ta Dig, det som verkligen är Elisbeth; - Dina kloka ord - Din kärlek till Joel Isac Adam - Allt Du och Din man upplevt tillsammans - Alla erfarenheter Du delat med Dig av - Det som verkligen är Du.

Det kanske låter flummigt men jag tänker hur jag själv skulle vilja tänka - samtidigt som jag förstår att jag absolut inte kan förstå hur det VERKLIGEN känns - det kan man aldrig göra förrän man själv är i samma situation. Samtidigt blir det aldrig SAMMA situation - varje situation, varje människa som drabbas av att cancermonstret angriper ens skal upplever det naturligtvis på sitt eget individuella sätt. Kan bara tala för mig själv och jag tror jag skulle försöka tänka att " nu ditt cancermonster ska du få - du har tagit min kropp - men du ska aldrig kunna ta mig. Du har invaderat mitt skal och jag har så länge kämpat mot dig men nu lägger jag inga krafter på att kämpa längre! När du tagit mitt skal så det inte fungerar längre, då det ger mer lidande än nytta, så lämnar jag det. Jag lägger min kraft och energi på endast mina närmaste och det som verkligen är jag - allt utom skalet. Och så lever jag vidare och Du cancermonstret försvinner och kan inte påverka mig längre! Men JAG lever för evigt!!!"

Elisabeth - all den energi, det verkliga Elisabeth, kommer för alltid att finnas kvar. Och Du kommer att fortsätta att påverka, via minnen och energier och säkerligen som skyddsängel för Joel Isac och Adam och andra nära och kära.

Styrkekramar!!! (som var det enda jag skulle skriva från början - trodde jag! ;) )

Anonym sa...

Jag sänder mina änglar att vaka över dig. Många kramar..

Anonym sa...

Elisabeth var finns du nu, jag går in på din blogg flera gånger varje dag,med förhoppningen att du skrivit något.
Tänker på dig och de dina dagligen.
Stor kram till er alla

Anonym sa...

Har läst din blogg länge men aldrig kommenterat. Livet e så himla orättvist, du har verkligen tagit vara och hittat ljuspunkter i vardagen även om livet varit stökigt. Din styrka och vilja lyser över oss alla som läser din blogg, och det kommer dina ord att göra för all evighet! Vägleda oss, inspirera oss och få oss att tänka efter, att ta vara på dagen. Önskar av hela mitt hjärta att du känner all kärlek från oss som läser din blogg och att du kan få ro och några sista fina dagar med din älskade familj och vänner.

Anonym sa...

Vill skicka massa kärlek och styrka till din familj.
Hoppas du har det bra där du är, utan smärta och oro.
Det kommer gå bra.
Kram

Anonym sa...

Hoppas Du har det bra nu, det är Du värd. Vila i frid. /Pia

Lebanezza sa...

Jag ber om ursäkt för att jag gjorde reklam här för min blogg! Jag la aldrig märke till vad de va för blogg :S och de går inte att ta bort kommentaren heller!

Ber verkligen om ursäkt!!! :(

Anonym sa...

15918Saknar att kunna läsa din otroligt fina blogg vila i frid fina Elisabeth , och kramar till din familj.