Vägrar inse att jag blir sämre

Vi har kommit på ett sätt att komma ihåg vilken ring som ska på vilket finger... vi har målat Joels naglar samma färg som vi har gjort en prick på hans fingerortos. Just nu tycker han det är jättekul att ha olika nagellack, men jag vet inte om det uppskattas i längden...=)

Efter att ha varit inne precis hela torsdagen så kändes det underbart att få komma ut på sjön en heldag. Jörgen hade gjort i ordning kyckling och couscous sallad till allihopa som vi hade med till lunch. (Efterrätt Winerbröd=)) Jag hade även med mig en barnmatsburk som jag blev tipsad om Päron/Kiwi från 8 månader. Jättegott och fungerar! Kanon och tack för det tipset.

ASIH kom 10.45 för att ta prover på mig innan vi skulle bege oss, men sköterskan hade ingen nål med sig som passade till en Port a cart. Bokade en ny tid mellan 17-18 samma dag. (Klockan 19 hade vi nämligen bokat med Åsa, JP, Kenny och Helene att äta middag i stan.) Så typiskt. Hatar att ha massa tider att passa.

Innan vi lämnade hamnen fick Joel åka lite vattenskoter som han tycker är SÅ kul, bara man inte kör för fort. Jörgen tog en sväng med honom genom Ingarökanalen,  förbi Dr Alban, Marcoolio och till Björn Borg och vände. Sedan var han nöjd och stannade med mormor på stranden och några kompisar under dagen medan vi vuxna åkte ut en bit och lade ankar och bara njöt en stund.

 Som vanligt var min man till landkrabba i farten och tappade i en filt som Maria fick ta och fiska upp. (Det skulle nog kunna bli en uppföljare till "hur man angör en brygga....")

Jörgen somnade som en klubbad säl på däck;

 Efter båtturen  var vi hemma 16.45 och då var redan ASIH här!? Nåja, det var väl bara bra att jag kom hem och att de var tidiga så vi skulle få det överstökat. Även detta besök var en sommarvikarie som kanske inte hade helt koll på läget. Medan jag gick på toaletten så sa jag att hon kunde börja "duka upp" som de brukar göra för att verkligen kolla igenom att allt finns med etc och förbereda så allt är sterilt.

Sköterskan satt nål etc och tog slaskrör samt proverna som skulle tas men sedan när det var dags för att skölja igenom och trycka i Heparin... så ha hon ingen Heparin med sig! (Heparin är det sista de sprutar i porten för att inget ska klägga igen och koagulera i slangen som jag förstår. Detta måste det alltid avslutas med.)
SUCK, PUST och STÖN. Sköterskan fick åka tillbaka till Nacka för att få tag på Heparin. Och slangen tejpade vi upp på mitt bröst lite provisoriskt under tiden.

När allt löst sig med proverna så stod taxin utanför så det var bara att byta ut shortsen mot ett par yoga byxor. Väl framme vid restaurangen hjälper Jörgen mig ur taxin men har inte en tanke på att jag behöver ha något att hålla mig i för att kunna klara balansen. jag sa precis innan vi åkte hemifrån att jag behöver inga kryckor då jag kan hålla i dig. Jag avslutade dock ett samtal med Gitt när jag klev ut varvid Jörgen spatserade över gatan och gick in på restaurangen för att leta rätt på Åsa.
Så länge jag håller mig lite i rörelse går det bra men att bara stå rakt upp och ner fungerar ej. Funderade på om jag kunde luta mig mot Lexusen som stod parkerad men då hela uteserveringen var knökfull så tänkte jag att det ser illa ut om det är någon av dem som äger den.
Försökte ropa efter Jörgen som redan försvunnit in på restaurangen. För sent. Stapplade över gatan där mitt första hinder mötte mig.... en trottoarkant som var kanske 10 cm hög och INGET fanns det att hålla i.
Men i farten så bestämmer jag att om jag bara "satsar" så BORDE det gå och det fanns som en bardisk/blomdisk direkt där som jag kunde "ta sats" emot.... INTE!!!!

TJONG. Eller mer som när sten eller porslin kraschar till. Jag smällde i backen SÅ hårt att jag bara skrek rätt ut  och det kändes som knäskålarna sprack. Där låg jag på alla fyra och SKREK efter Jörgen och kunde inte röra mig en millimeter. HELA uteserveringen stirrade. Återigen så vet jag hur man gör entre...
2 stycken från personalen kom och baxade upp mig. Det pinsamma är ju att jag inte har den minsta muskelgnutta att hjälpa till med. Jag kan ju inte ens dra fram fötterna och placera under mig. Än mindre nu när högerfoten fastnade till i trottoarkanten.
Jörgen kom ut som ett frågetecken och sa att han hittat Åsa där inne. Och? Det vet jag väl att hon är här någonstans och vi hade hittat henne tillsammans om man kanske hade fått lite hjälp på vägen in.

Knäna uppskrapade, särskilt vänster. Höger fot känns mer stukad, men det är svårt att känna då min känsel är så begränsad. Många tårar blev det men den goda maten vägde upp. Jag vågade mig inte på för mycket då magen varit superspänd under dagen. (känns ibland som sammandragningar när man är gravid)
Åt en smörgås innan men hoppade förrätten, drack enbart kranvatten (vågade mig inte på någon läsk)
Sedan beställde jag in en HALV pasta vilket var helt lagom.

Så här vacker är man på vänster knät nu. Tror inte det kommer hinna läka denna sommar.
Såret jag har på höger knä har jag haft över en månad och skorpan har inte varit borta en enda gång. Ändå har det inte läkt?