Döden är livsviktig

Igår tisdag var jag nere på vårdcentralen och tog mina veckoprover. Jag kan ta dem hemma i porten om jag vill men för att skona porten och kärlen så kan de ta i fingret om jag åker till vårdcentralen. Enda kruxet är att jag måste vara där strax efter 9 så att proverna kan gå med leveransen klockan 9.30 för att inte koagulera. Igår var det dock sommarvikarie men jag förklarade läget och hon sa att ”det var inga problem”… - Jo, jag vet vad som gäller då jag har gjort det här i några år säger jag. Tyvärr fick jag inget gehör och efter att försökt säga detta 10 gånger så ger man liksom upp. Jag är ju bara en vanlig patient och hon är ju utbildad. Medan jag satt där i provstolen såg jag övriga prover hämtas och åka iväg…

I morse hade jag telefontid med min onkolog som skulle meddela om jag skulle ta min cellgiftstablett i morse men tyvärr hade hon inte fått några provsvar då mina prover var KOAGULERADE!!!! I och med detta fick jag hoppa tabletten idag och ASIH har varit här och tagit prover så att jag vet för i morgon om jag ska ta cellgifterna eller inte. Mina kalcium värden var inte riktigt ok heller så de ska kollas upp tills i morgon också.

Mycket soffa och TV tittande blir det men trots svullna fötter och ben har jag tagit mig ut en liten sväng varje dag trots att det inte har varit någon längre sträcka. Ikväll blev det 400 meter runt området. Har även börjat med vätskedrivande tabletter från idag som förhoppningsvis ska göra ben och fötter bättre samt kanske minska min svullna mage.

Nu kan det kännas som det kommer lite flum men jag har läst mycket om meningen med livet och vad som händer ”på andra sidan”.

Idag har jag ägnat mig åt att sammanfatta boken ”Döden är livsviktig” av Elisabeth Kübler

Jag läser om barn som förlorat sin mamma. När mamman blir medvetslös mot slutet och att man kan förklara det som att mamman ligger i en kokong och att hon fortfarande är levande och att hon kan höra allt barnen och de runt omkring säger. Hon kan till och med lyssna på musik men hon kan inte längre tala eller svara. Kokongen ser ut som den vore död. Mamma kan inte krama dig längre. ”Din mamma kommer till ett trevligt ställe där det inte finns någon mer smärta, inget mer lidande”. Det som kommer att hända mamma är detsamma som händer med en fjäril. Kokongen är det som du ser i spegeln. Det är bara en tillfällig boning för ditt verkliga jag. När kokongen blir skadad och inte går att reparera dör man. Den odödliga delen släpps fri ur sitt fysiska skal. Det man kremerar och begraver intalar jag mig att det inte är jag utan det är bara kokongen. Men den kropp jag har nu är inte längre skapad av fysisk energi utan av mental energi. När tiden är inne öppnar sig kokongen och fjärilen kommer ut. Döden ska vara något av en behaglig återförening och inte en skrämmande eller fasansfull upplevelse. Det är viktigt att barnen får vara med i den här processen och de kan lära sig något mycket vackert. Att för barnen vara med på begravningen är också mycket viktigt, annars kan de ha mycket rädsla och många ouppklarade problem kanske under många år efteråt. Detta är ett tillfälle att få växa och förbereda sig för livet.

Om det finns någon i ert liv som betytt extra mycket för er hoppas jag att ni säger alla de här sakerna INNAN ni får höra att han eller hon har dött. Det bör inte finnas några ouppklarade problem.

Döden är inte något skrämmande. Det är vad vi gör av vårt liv som är problemet.

Jag vill älska dig utan att klamra mig fast, bedöma dig utan att döma, förena mig med dig utan att tränga mig på, inbjuda dig utan att ställ krav, lämna dig utan skuldkänslor, kritisera dig utan att klandra dig, och hjälpa dig utan att förödmjuka dig. Om jag kan få samma saker av dig, då kan vi verkligen berika varandra.

Andlig energi är den enda energiform i detta universum som människan inte kan manipulera.

Vårt liv är bokstavligen ingenting annat än en skola där vi prövas, där vi hamnar i centrifugen. Och det är vårt eget val och ingen annans om vi ska komma ut ur centrifugen krossade eller polerade.

När du älskar, ge allt du har. Och när du nått gränsen, ge ännu mer, och glöm hur ont det gör. Och när du står inför döden är det bara den kärlek du givit och tagit emot som räknas, och allt det andra; bedrifterna, kampen, striderna kommer att vara försvunna ur ditt minne. Och om du har älskat väl då har det varit värt det.

Gör mig alltid redo att komma till dig, med rena händer och klar blick. Så att när livet slocknar som en slocknande solnedgång, min ande kan komma till dig utan att skämmas.