Där skrev jag att jag mår OK. Inte bra men OK.
(Och jag förstår er oro. Jag har själv följt cancersjuka tidigare; Sabina, Ulrica Anna, Linda och Jenny)
I måndags gick röntgen bra och min mamma och jag åt lunch på Jimmys Marina efteråt. Måste liksom alltid ha något roligare i samband med alla tråkiga sjukhusbesök. Och som jag skrev på måndag morgon så var febern borta. Typisk tumörfeber fick jag höra på sjukhuset dagen efter.
I tisdags var det då dags för provtagning och celllgiftsbehandling.... MEN, proverna var inge bra. Varken min blodstatus för att kunna få behandling eller mina leverprover. Leverproverna har fortsatt att bli sämre.
Det var mycket tårar i tisdags och huvudvärk. Jag bet ihop mellan 17-19 då vi verkligen lovat att gå på Joels avslutning på förskolan. Alla 6 åringar som slutar bjöd på uppvisning, tipspromenad och midddag. Inga syskon utan bara föräldrar och Joel var så spänd inför detta och fnissig innan vi skulle dit. HUR kan man säga nej då?
Det var verkligen värt varenda sekund där. Han var så stolt när han kunde de flesta tipsfrågor och sedan musikshowen.... Ni som känner Joel kan ju fatta att han var i sitt esse!?!
Shan Banan låten och Loreen låten som han kan vartenda ord i. De hade också gjort koreografi där de vid vissa tillfällen gjorde en ring runt Joel och dansade kring honom medan han stuffade så gott han kunde i mitten. Han sjöng desto mer för full hals och överröstade alla andra 19 barnen.=)=)=)
Det var KVALITETSTID med JOEL på hög nivå.
Och just KVALITETSTID och FAMILJETID är det som kommer högst på listan nu. Så om jag inte uppdaterar bloggen precis varje dag så behöver det inte betyda att jag är dålig utan det kan vara att jag har fullt schema ändå eller har mys med familjen.
Mina dagar är väldigt uppbokade och har jag några timmar själv så tycker jag om att vara själv en stund och skriva till mina barn, gå runt och pyssla, ligga och läsa eller zappa lite på tvn.
Livet känns piss när man ser att levervärdena blir sämre och sämre men ändå så pågår livet för fullt runt omkring mig.
Nästa vecka är det skolavslutningar och det ska fixas presenter till alla fröknar och Isac är nu lovad att få åka och köpa sig en PC som han så länge sparat till.
Dagens projekt är också att lägga in min älskade Honda CRV på blocket. Den är uttagen 2003 och när vi köpte den hade den gått 1500 mil och nu är vi uppe på 18000 mil. Alltid servad och alla gånger utan anmärkning i besiktningen. Nybesiktad i måndags igen utan anmärkning.
Hade hellre sålt Chryslern men den är handikappsanpassad. Jag älskar min Honda!
50 kommentarer:
Jag är glad att du tar dig tid att uppdatera alla oss som läser din blogg. Blir så ledsen att höra om negativa besked. Önskar dig all kärlek.......Kram från Anette som länge läst din blogg
Har följt din blogg utan att lämna en kommentar men nu gör jag det. Tycker du är en fantastisk människa som vägrar ge upp och verkligen tar vara på varje sekund. Många kramar till dig och din famillj, och kom ihåg att vi är många som följer din kamp! <3
❤❤❤
Det är klart att familjen går före allt! Tragiskt att inte alla förstår att du behöver tid med din familj eller som du själv sa: tid för dig själv. Tycker du är stark som faktiskt tar tid dyrbara tid och skriver här så pass ofta som du faktiskt gör. Skärpning alla läsare! Vi får ta del av Elisabeths liv här, men hon liksom alla andra har rätt till privatliv och kvalitetstid!
Starka vackra kvinna! Må du få mer tid med dina älskade! Jag hatar denna jäkla cancer!(själv hårt drabbad) Tack för att du delar med dig av dina fina kloka ord! Styrkekram!//Maria
<3<3<3
Tänker på dig/er!
Pass på att ha tid med familjen nu. Det är det viktigaste. Man behöver inte alltid blogga.
Massor med styrkekramar från en person som har dig högt upp på listan över de starkaste personerna jag vet <3
Fantastiska fina starka underbara Elisabeth du har gjort mig till en bättre människa och mamma ! Du har fått mig att inse hur dyrbar vår tid är och jag kan inte tacka dig nog, det du gör är viktigt Elisabeth ! All kärlek och styrka till dig , kramar från Nina i Halmstad
Åh vad jag hoppas att någon som behöver en bil kan betala riktigt bra för Elisabeths bil!
Någon bilfirma som kan tänka sig att göra en insats för Elisabeths familjs framtid kanske?
Så härligt med Joels skolavslutning!!
Så självklart att du måste prioritera ditt liv-det bör ju vi alla göra...... Hoppas nu att alla värden snabbt blir bättre och att även du får njuta av en härlig sommar!
Styrkekram Mariab
Ta vara på din tid ,dig själv o familjen i första hand. Önskar jag kunde göra något för dig.
Tänker på dig ofta ofta.
Självklart ska Du prioritera Dig och Din familj, men Du ska veta jag blir glad vid de tillfällen du har tid att blogga, Du delar med Dig av så mycket klokskap trots en massa otrevliga besked. Jag hämtar mycket styrka från Dig nu trots att jag inte är sjuk, går igenom en ofrivillig separation och det är så ledsamt, men Du får mig att ändå fixa den. Blir ledsen över Dina provsvar, hoppas de kan bli bättre igen.Pussa lilla charmknutten från mig. Styrkekramar från Carina
Jag såg programmet när du va med i sofias änglar, jag har följt din blogg ända sen dess, går in varje dag för att se om du skrivit och om allt är okej, de är så tråkigt att se alla tråkiga besked, du verkar vara en så otroligt underbar människa, såna underbara personer förtjänar inte ett sånt helvete! Samtidigt blir jag så glad av att se att du kämpar, du är en riktig förebild, man ska bara inte ge upp.. Dina barn ska va lyckliga som fick dig som mamma, det skulle ja vart iallafall ;) kramar till dej och din familj, keep on fighting <3
Vi som läser bloggen förstår dig till fullo att naturligtvis så går familjen före allt annat... Du behöver all kraft i världen för att kämpa vidare med din sjukdom. Ta vara på varenda dag, minut o sekund med de dina. Vi älskar dig så innerligt mycket som läser din blogg! Styrkekramar Elisabeth <3
Elisabeth
du är inlåst i mitt hjärta, nyckeln har jag tappat bort o
för evigt blir du kvar
Du är nog den bästa människa man mött under min livstid,fast vi inte känner varandra.Du kommer nog alltid att finnas i mitt hjärtat.Synd att proverna blir sämre men hoppas du får vara med oss länge än.kraam!!
❤❤❤
Hej Elisabeth !
Skönt att du har ork att göra det som du vill och behöver göra.
Klart fattar jag att familjen kommer först men jag tror att också du förstår oron när det inte skrivs något.
Känns lite som jag förklarar/ursäktar mig här nu, men då får det väl upplevas så.
Jag hoppas bara inte av dig, tror nog att du förstår.
Den där klumpen som jag känt när jag följt andra fantastiska kvinnors blogg.
Här finns ju fler som följ din, Lindas och andras bloggar.
Nu är det ju så att du hade ett igenkännande när du följde olycksdrabbade systrars öde jag följer för jag har upplevt det på nära håll.
Så det är på inget vis så att jag (i alla fall) läser här för min skull för att tillfredställa mina behov. Utan varje gång jag ser ett inlägg ler jag och känner glädje, för då vet jag....ännu en dag för Elisabeth.
Men ändå eller trots det finns där en annan mening också.
Jag hoppas att jag ska ta till mig och lära mig mer av dig, du är en otrolig lärare och en enastående kvinna.
Önskar dig ork och massor mer kraft och fler fina förhoppningsvis smärtfria dagar (så smärtfria de kan bli)med din familj.
Kram.
Massor med styrkekramar till dig!
//Annika
Du är så stark! Beundrar dig otroligt mycket. Har läst din blogg sen du var med i Sofias Änglar. Tack för att du delar med dig :)
Många kramar!
Finaste Elisabeth, klart du ska ha tid för dig själv och din familj! Det viktigaste som finns.
Men bra att du "varnar" för glesare uppdateringar, så man inte blir orolig i onödan. Du är så omtänksam! <3 <3 <3
Tycker så otroligt mycket om dig fast vi aldrig har träffats - du är en underbar människa.
Önskar dig låååång tid tillsammans med din familj.
Kramar från hjärtat,
Aina
Hej Elisabeth!
Jag förstår at Du ska ha Din tid,med familjen å vänner mm-det är ju jättebra-positivt.MEN tråkigt att inte dina prover var bättre,MEN nästa gång!!!Jag vill se nattikramen av Dig,tusentals gånger till,samt v-kudden,"lilla" fina Du,
mångatröstkramartillDig,
Kicki i Vö (m make)
Fina Elisabeth, jag är en trogen följare som kanske inte alltid är så bra på att kommentera. Jag blir så ledsen när jag läser att du blir sämre, men samtidigt gläds jag åt att du kan vara med dina barn på dessa fantastiska ögonblick med skolavslutningar m.m. Känn aldrig dåligt samvete över bloggen. Vi är många som följer dig och tänker på dig, men självklart är familjen nummer 1. Önskar dig allt gott och skickar här mina varmaste kramar <3
Elisabeth,
Skit i bloggen och känn inga krav.
Kram!
Har tänkt på dig och är glad att du skriver och uppdaterar.Trist om dina prover,ta hand om dig och din familj.
Styrkekramar till dig Elisabeth kramar Sophie
Hej Elisabeth. Jag är en 19 årig tjej som har läst din blogg väldigt länge nu men aldrig kommenterat. Har varit påväg att trycka på kommenteraknappen flera gånger men alltid suddat det jag skrivit, och så har det pågått gång på gång. Vad man än vill skriva så låter det fel och dumt. Jag kan inte förstå det du går igenom, men helvete vad bra du gör det. Dina barn ska vara så himla stolta över dig. Allting du måste gå igenom, men ändå visar du så otroligt mycket mod och kärlek. Sånna mammor växer inte på träd. Jag önskar med hela mitt hjärta att jag bara kunde bota dig från den där sinnesjukt hemska, idiotiska, jävla sjukdomen... Din blogg är både den första jag klickar upp när jag vaknar men också den sista innan jag somnar. Fokusera på alla fina minnen och njut så mycket det går, du har verkligen ett hjärta av guld. Massa styrkekramar från mig.
All min kärlek till dig, Elisabeth. Njut av alla fina stunder.
Många kramar till dig!!!
Har följt din blogg sen sofias änglar! Du är en helt underbar människa med en härlig familj, du är en otrolig stark människa och det är många med mej som tycker det.Bra att du prioriterar din familj...vi finns där för dej ändå <3 kram
Jag håller bara med alla fina kommentarer
av dig som människa!
Oxå följt dig sedan Sofias änglar.Aldrig förr kommenterat men pratar om dig med min familj som om jag kännde dig.
Önskar dig allt gott många styrke kramar från Skellefteå
!Hej Elisabeth! Jag har faktiskt känt en orosklump i magen när man inte hört från dig! Man hinner tänka mycket och oroas mycket! Men jag har full förståelse för att du bara vill vara med familjen! Förstår att du vill ta tillvara på.varje sekund och minut. Njut det gör du rätt i! Glöm inte bort dig själv bara! Kramar i massor!
Kram på dig!
Du är så otroligt stark!
Alla som följt din blogg förstår säkert att familjen är prio ETT!
Önskar dina barn får fina skolavslutningar med dig.
Kramar i massor till hela familjen!
Och till oss alla som följer bloggen vi ger Elisabeth andrum tycker jag, inga kommentarer om varför hon inte skrivit det har hon ju klargjort nu,
Du är helt underbar...bland de bästa mammor på denna jord. Som någon anna skrev att hon gå in på din blogg varje morgon och kväll. Jag tror jag titta till dig 10 ggr per dag. Du ger mig styrka, tankar i mitt annars stressiga liv. Man stannar liksom upp och funderar på att om allt i mitt liv är ett måste. Du är min stora idol och jag hoppas att jag också kan förmedla lika mycket kärlek till mina när och kära som dig. Styrkekramar till dig och din familj.
//Ninni från småland
Underbara Elisabeth du ger så mycket styrka och man blir så varm i hjärtat att läsa vad du månar om din familj ger andra kraft att verkligen stanna upp och ta vara på dagen.Styrkekramar Monica i Vgby
Hej Elisabeth ! Självklart ska din familj gå i första hand, bloggen i sista, du gör ju så mycket med dina barn,o dom är ju glada att ha sin goa o starka Mamma med sej .Hoppas nu ni får en 3-vlig skolavslutning allesammans. Kramiz från Gull i skåne.
h18ionCheBlir så glad att se nya inlägg igen, kollar oroligt varje dag.
Kramar, Ann-Mari i Spanien.
Tänker på dig Elisabeth och önskar dig och din familj allt det bästa!
Min dotter hat två handikappade barn och har nu beställt en Chrysler. Bra bil?
Kramar, Eva
Strunta i bloggen...lev ditt liv med din man,med barnen och dina vänner in real life istället! Lev i nuet och ta vara på dina "bra" dagar...
Kramar i massor från moster Nettan
Jag har läst din blogg ett tag men inte kommenterat förut. Jag är så ledsen för din skull. Förut idag hörde jag Lalehs nya låt Vårens första dag och då tänkte jag på dig och alla andra som kämpar och grät över livets jävla orättvisa. Lyssna på den om du inte redan gjort den. Igår röntgades jag för misstänkt hjärntumör. Det var det inte, och jag är så sjukt lättad. Det kan fortfarande vara MS eller något annat neurologiskt, men det enda som räknas är att få vara kvar. Du och andra cancersjuka har gett mig det perspektivet. Jag hoppas att din familj ska få behålla dig ett bra tag till. Kramar, en annan mamma.
Verkligen skönt för oss som läser din blogg att du har orkat uppdatera, jag var faktiskt orolig eftersom jag vet att du inte mår bra just nu.
Självklart skall du tänka på din familj först och främst.
Du är en riktig kämpe!
Kramar
( <3 )
Hej Elisabet...? Jag har följt dig länge nu, men aldrig skrivit. Vet egentligen inte vad jag ska skriva eller vad jag vill ha sagt. Men du är fantastisk!!! Var på Ingarö i helgen å tänkte då lite extra på dig och dina nära och kära! Kommer fortsätta följa dig och tänka på dig. Du har verkligen lärt mig att leva för dagen. Tar det med mig vidare. Tar vara på dagarna tillsammans med mina 2 små tjejer (1 år + 10 månader och den andra på 7 veckor) All kärlek till dig!!! Stor kram! och tack för att du delar med dig av dig själv...!
Ta din tid, den är så värdefull <3Marie E
Tänker på dig!!!
Tänker på dig!!!
Jag önskar att jag vore som du. Det är jag inte, tyvärr. Men jag lär mg och blir en bättre människa av att läsa din blogg. Tack för att du delar med dig. Tack./Katarina
Tänk på dej själv och din familj. Någon annan kan väl fixa presenter till lärarna! Kram Elisabeth
Bästa Elisabeth! Det har blivit den 8 juni o jag har fyllt år, ännu ett år. Jag tycker du gjorde en bra blogguppdatering som är tänkvärd. Det är ju så här att vi är många som följer dig. Jag kan tänka mig att det kan bli jobbigt för dig. Jag kan tänka mig att du önskar ibland att du kunde gå tillbaka till ditt gamla liv med familj, släkt o vänner. Nu har du dessutom oss, dina "bloggläsarvänner". Du känner inte oss men tro mig när jag säger, att vi på något sätt tycker oss känna dig. Det är inte avnyfikenhet vi undrar hur du mår. Du spelar så stor roll ubåts liv. Vi tänker på dig o din familj. Även om vi inte känner dig så står du oss nära. Vi vill att du ska få leva för du är värd det. Styrkekramar till dig i din familj. Lotta
"i våra liv" ska det stå. Inga ubåts liv....
Kära Elisabeth...varmt tack för din fina och livskraftiga blogg!! Skriver fran en alpby i franska delen utav Schweiz. Jag heter Ing-Marie, 46ar, ursprungligen fran lilla Sala i Sverige (har bott här nere i 26ar) Har mist pappa och bästa vän i cancer och ville bara tala om hur mitt liv fortsatt i deras sällskap. När dom levde sa fanns dom omkring mej, jag kunde prata med och ta i dom. Sen dom "gick bort" sa är dom inuti mej...kontakten är pa nat vis innerligare och starkare. Jag pratar med dom, ber dom om rad osv. Händer det nat viktigt i mitt eller mina döttrars liv sa ber jag dom alltid om styrka, stöd, vägledning och beskyddning. Ser jag nat vackert tex en soluppgang sa känner jag väldigt starkt att även dom ser den igenom mina ögon, skrattar jag at nat roligt som jag vet att även dom skulle tycka vara roligt sa skrattar dom med mej =) Det later kanske konstigt men sa känns det för mej, ja det är min sanning. Läser just nu David Servan-Schreibers bok "On peut se dire au revoir plusieurs fois" (man kan säga farväl flera ganger) Vet inte om han är känd i Sverige?? Om han är det och boken finns pa svenska (vem vet =) du kanske talar flytande franska?) sa läs gärna den!! Manga varma kramar fulla med kärlek till dej och din fina familj, Ing-Marie
Skicka en kommentar