Röngten 08.15

Har precis suttit och kollat på Sofias Änglar. Kul att se hantverkarna som också varit hos oss tidigare. Det var ett sådant härligt gäng allihopa men självklart lärde man känna huvudpersonerna mer och särskilt Sofia.
Varje gång jag ser Sofia på TV så känner jag en sådan värme. Jag tror det är ömsesidigt och jag hoppas verkligen vi kommer träffas igen.

Grabbarna är också så himla charmiga. Här är en bild på när de var på "återbesök" hos oss i december.

Jag går alltid in och kollar på "hur gick det sen?" och som tur är så verkar det ha gått bra för allihopa. Förutom mig då... Men jag lever och tar vara på livet mer än vad jag skulle göra om jag inte hade döden flåsandes i ryggen.

Isac och jag gick in och kollade på vårt eget klipp också. Vi har faktiskt bara tittat på det en gång tidigare och jag blev ändå lite glad att se mig själv så positiv. Trots lite tunnhårigare då (nu har jag mer hår igen) och jag meddelar att svaret i augusti inte såg bra ut och att jag skulle in och få svar igen efter grabbarnas besök i december. Med facit i handen så vet jag ju att det svaret inte heller såg bra ut=(
Här är länken till vad som hände sedan i vår familj Ollas/Mattsson om det är någon som missat det.
Hur gick det sen?

I morgon bitti 08.15 körs jag in i tunneln igen. Den värsta röntgen tycker jag att det är. Magnetröntgen av hjärnan med kontrast samt hela ryggen. Det tar sådan lång tid och huvudet är värsta när man spänns fast med nack kragen. Tänkte först att jag skulle åka in själv, ingen får ju följa med in i alla fall.... men sedan kom paniken krypande och jag har ringt in mamma som följer med mig i morgon. Skönt bara att veta att någon sitter utanför och väntar.
Ryggen har tidigare tagit mig ca 1,5 timme i det där oljudet och nu inklusive huvudet... Jag har tagit fram min meditations skiva som jag hoppas de kan spela i lurarna för mig. De brukar vara samarbetsvilliga och spela den musik man har med sig.

Jag får försöka tänka att i morgon eftermiddag är det över i alla fall. Kanske drömma om de fina bilderna av min familj som jag fick i söndags direktlevererad av Karolina Ehrenpil, fotografen;
LÄS TEXTEN PÅ BAKSIDAN OCH BEGRUNDA!

Eller tänka på när jag var med och tittade på Joel när han red i helgen. Jag kan sällan följa med då jag är så allergisk men det fungerar när de är utomhus;

Eller så kanske jag somnar..... Än så länge är det den enda biverkning som jag verkligen kan säga att den kommer från cellgifterna. Shit vad trött jag kan bli. Och ganska snabbt.
Ok att jag tidigare kunnat somna i sofffan efter cellgiftsbehandlingarna när kortisonet gått ur men att somna så att jag i stort sett är helt medvetslös det är något nytt.
(Igår somnade jag mitt i läxförhör med Isac!?? Jag bara lutade mig lite tillbaka och när jag vaknade till hade Isac plockat undan alla sina saker och gjort klart utan mig. - Mamma, du somnade och svarade inte när jag frågade dig något..... Stackars barn. Men han är så förstående.)

*djupt andetag* Nu laddar jag för i morgon bitti och längtar tills det är över!